En tyst vår vandrar genom lägenheten

Föddes 1895 i Östersund, Sverige. Var verksam på Frösön, Sverige, fram till sin död 1975. Primus Mortimer Petterssons arbeten omfattar måleri, skulptur och vävnader. Som tonåring tog han arbete som sjöman för att undvika värnplikt hemma i Sverige, vilket tog honom över haven till otaliga platser i världen. Efter flera år till havs drabbades Primus Mortimer Pettersson av psykisk ohälsa, som kom att påverka hela hans återstående liv. Han återvände till Sverige och skrevs 1929 in på det som då var Frösö mentalsjukhus i Östersund. Sina återstående 45 år i livet tillbringade han till största delen på sjukhuset. Det var där hans intensiva konstproduktion började. Han täljde och färglade skulpturer och skapade målningar, främst med akvarell och olja, i starka, lysande färger. Om hans tillvaro på Frösön var inrutad och sluten sträckte sig hans motivvärld desto längre bort, ut i världen och in i hans förflutna, minnen och fantasi. Bland motiven i Pettersons omfattande produktion, återfinns träd, landskap, byggnader, skepp, sjöar, hav, städer och emellanåt människor. De tre skulpturerna i utställningen är troligtvis från 1950-tal och föreställer en kyrkobyggnad, hus och en abstrakt komposition. Skulpturerna är bemålade i pastellfärger och dova nyanser med endast få detaljer. De bastanta, oslipade bitarna av trä och softboard har sammanfogats till ömsom grova, ömsom sköra små konstruktioner. Kanske är de skapade utifrån faktiska minnen, eller för att få kontroll över ett oroligt inre och en tudelad identitet.

Född 1958 i Baarn, Nederländerna. Bor och arbetar i Amsterdam, Nederländerna. Peter Schuyff är mest känd som målare, men han arbetar även med snidade skulpturer och har en karriär som musiker. Under 1980-talet etablerade sig Schuyff främst genom sitt måleri på konstscenen i New York. Under en svår livsperiod reste han till Nya Guinea och gav sig ut på en vandring med endast ett ombyte och en fickkniv som packning. Under kvällarna sysselsatte han sig med att tälja. Nästintill sovande höll han sin fickkniv stilla och snurrade på en pinne i olika vinklar. På så vis skapades mönster som han kom att se som algoritmer eller formler. Tillbaka i New York flyttade Schuyff ut från Chelsea Hotel där han bott i 16 år och gjorde sig av med en stor del av sina ägodelar. Utan framtidsplaner började han tälja pennor, på samma sätt som han gjort med pinnar på sina vandringar. Täljandet blev en sorts tillfällig livsuppgift, en meditation som han än idag ägnar sig åt när han behöver ta en paus från måleriet. Genom täljandet har han hittat ett skapande som är fritt från hans egna, men även omvärldens förväntningar. De åtta skulpturerna i verket Eight small totems (2006) har skapats från stockar som konstnären hittade på en strand utanför Vancouver. När Schuyff flyttade dit 2003 började han arbeta med stockar i stället för pinnar eller pennor. Inte längre i mörker men i samma meditativa tillstånd och med liknande teknik tar de form likt totempålar. Skulpturerna formas utifrån en stark närvaro i nuet, samtidigt som de är frånkopplade omvärldens distraktioner.

Född 1962 i Grabs, Schweiz. Bor och arbetar i Zürich och i bergen i Schweiz. Med sitt färgstarka formspråk undersöker Pipilotti Rist både fysiska och psykologiska rum. Hon arbetar huvudsakligen med rörlig bild och drömlika installationer. Kroppen, våra sinnen, ritualer och tabun utforskas lika lekfullt underhållande som poetiskt och intimt. Rist strävar efter att inkludera oss i en specifik miljö och försätta oss ”in i filmen” med en önskan om att vi öppnar våra sinnen för komplexa teman. För att ta del av Deine Raumkapsel (Din rymdkapsel) måste betraktaren komma nära och luta sig över den till synes anspråkslösa transportlådan för att upptäcka att den rymmer ett sovrum i miniatyr. Alla noggrant iscensatta detaljer bidrar till att ge rummet liv. Den obäddade sängen, den öppna pizzakartongen och den tända lampan ger intrycket att personen som bor där har lämnat rummet tillfälligt. I Rists miniatyrsovrum finns otaliga personliga referenser från såväl hennes arbete som privatliv. Sekvenser i slowmotion från videor glider över väggarna, styr blicken och drar ner tempot. Den sparsamma användningen av musik och det svaga ljudet av galaktiska vindar förmedlar känslan av att vara på drift – svävande i tid och rum. Rummet har kolliderat med en måne som slitit upp golvet och nu exponerar ett omgivande universum där vila, sömn, men även sömnlöshet, drömmar och intimitet kan äga rum. En plats för avskildhet, introspektion och det undermedvetna.

Född 1963 i Stockholm, Sverige. Bor och arbetar i Stockholm, Sverige. Jockum Nordström har arbetat gränsöverskridande med konst, böcker och musik sedan slutet av 1980-talet. Tecknandet har följt honom sedan barnsben, och det naivistiska uttrycket återfinns även i hans praktik som vuxen. Han arbetar med bland annat teckning, måleri och collage. I Nordströms praktik skildras relationer och sexualitet, men även minnen och utforskandet av det undermedvetna. För att gestalta det han inte kan komma åt eller få grepp om i den plana ytan, arbetar Nordström även med skulpturer av papper och kartong. Det givna mediets begränsning i såväl skala som det sköra materialet har han beskrivit som en viktig komponent i arbetet med de arkitektoniska objekten. Utställningen har lånat sin titel från Nordströms skulptur En tyst vår vandrar genom lägenheten (2015), som presenteras tillsammans med ytterligare tio objekt av konstnären, skapade under samma period. Nordströms naivistiska konstruktioner kan beskrivas som arkitektoniska pussel för vårt inre och personliga erfarenheter. I de bräckliga skulpturerna sammanfogas beståndsdelar som går att komponera om till nya arrangemang. Objekten för tankarna till såväl barnteckningar som modernistisk arkitektur, och svenska förorters miljonprogram. De skildrar fysiska rum, upprättade för ett fortsatt utforskande av känslor, relationer och minnen.

Föddes 1924 i Uppsala, Sverige. Var verksam i Härnösand, Sverige, fram till sin död 2015. I Rune Hagbergs konstnärskap återfinns ett ihärdigt och konsekvent utforskande av tystnaden och slutenheten. I sin praktik närmade han sig dessa tillstånd genom en rad tekniker förankrade i måleri och teckning. Djupt influerad av zenbuddhismen och sin tids kalligrafiska riktningar arbetade han under 1950-talet till en början med tusch på papper i storskaliga verk. Hagberg, som var autodidakt, verkade i den konstnärliga riktning som kallas för spontanismen. Det faktiska utförandet, och framförallt det slumpmässiga vis som färgen och tuschet tog form på pappret, var en viktig del av verkens tillblivelse. Så småningom kom Hagbergs praktik att fokusera på en gradvis uppluckring av bildytan, ett slags eliminering av pappersarket, som för att närma sig idén om intet. Detta utforskande tog sig senare uttryck i skulpturala objekt. Verken I tystnaden (2005) och Avsiktslös rörelse (2003) i utställningen är två av dessa. Skulpturerna består av pappersark i varierande mått, som bemålats, rullats ihop och varsamt tillförslutits med snören. Hagbergs skulpturer, som han benämnde refuser, höljer in bildytan. De vägrar att låta sig dekonstrueras och inger känslan av att vi inte får tillgång till deras innersta. Skulpturerna kan liknas vid psykologiska tillstånd av slutenheten, men i konstnärens fall även den personliga friheten. De ger uttryck för hans hållning: att genom sin praktik utforska det ogripbara i vår tillvaro.

Född 1967 i Göteborg, Sverige. Bor och arbetar i Göteborg, Sverige. Annika von Hausswolffs fotografier, som ofta har en psykologisk laddning och mångtydighet, anspelar på gränslandet mellan fiktion och verklighet. Hennes praktik spänner över många områden, men några återkommande ämnen genom hennes konstnärskap är samhälleliga maktstrukturer, psykoanalysen och våldstemat. von Hausswolffs uttryck förknippas starkt med noggrant iscensatta fotografier, vars estetik för tankarna till fotodokumentärt material från kriminologiska utredningar. Även hemmets sfär har utforskats och avbildats enligt samma premisser. De noggrant arrangerade fotografierna, där till synes vardagliga objekt och miljöer hämtade ur hemmet porträtteras med en psykologisk laddning, är mångbottnade och suggestiva. Verket Forced Entry by Proxy (2004) är en närstudie av en tilltygad persienn. I verket finns detaljer som blottar en aktivitet som har hänt. Den mänskliga frånvaron är likväl påtaglig.

Född 1959 i Nieuwer Amstel, Nederländerna. Verksam i Amsterdam, Nederländerna, och Karlsruhe, Tyskland. Marijke van Warmerdams arbete involverar ofta repetitiva och långsamma skeenden, till synes fria från en pådrivande handling. Hon arbetar med film, fotografi och skulptur. van Warmerdams filmer kan beskrivas som betraktelser av vardagliga situationer och miljöer. I motsats till filmmediets klassiska berättarstruktur med ett tydligt narrativ, som för handlingen framåt till en slutgiltig upplösning, ligger van Warmerdams intresse i skildringen av nuet. Hennes filmverk skapar på så sätt loopade, meditativa sekvenser. Genom att återupprepa detaljer ur vardagens betraktelser kan filmerna ses som ett försök att bryta vårt linjära förhållningssätt till tiden. Videoverket Wind (2010) visar partiklar som dras med av en spontan vindpust och färdas planlöst över ett till synes obefolkat industrilandskap. Kameran följer närgående vindens framfart över asfalten när den rycker med sig löv, skräp och en ensam fjäder som får följa med i det okontrollerade kringdrivandet. Vi får ta del av både vindens fria tillstånd, som när den har möjlighet att dra fram planlöst, men även florans anpassning till sin miljö.

Född 1967 i Stockholm, Sverige. Bor och arbetar i Stockholm, Sverige. I Miriam Bäckströms arbete finns ett genomgående intresse för karaktärer och roller. Genom fotografi, video, text, performativa praktiker och textila installationer utforskar hon vårt förhållande till skådespelet och det sociala härmandet, som utgör en grund för vårt identitetsskapande. Även de privata och offentliga rum vi skapar för att bekräfta och upprätta våra roller har lyfts fram i Bäckströms praktik, bland annat i verket Set Constructions (1995–99). Under arbetet med den omfattande fotografiska serien (varav sju fotografier presenteras i utställningen) använde sig Bäckström av dokumentärfotografins estetik och metoder. Under fem år dokumenterade hon scenografier som använts för film, TV och reklam. Fotografierna skulle kunna vara dokumentationer av faktiska hem, kontor och publika mötesplatser, men detaljer som kamerastativ, abrupt avbruten arkitektur och inredning avslöjar deras funktion som utstuderade iscensättningar. Genom att sätta fokus på iscensättningar av verkligheten, pekar Miriam Bäckström på att alla miljöer i vårt samhälle kan uppfattas vara konstruerade. I Set Constructions skildras såväl mer eller mindre offentliga miljöer som idén om hemmet. Definitionen av ett hem har fått ytterligare aktualitet i och med dagens rådande situation där förskjutningar skett mellan hemmet och arbetsplatsen. Den yttre världen har flyttat in i våra hem och än mer suddat ut gränsen mellan det offentliga och vår privata sfär.

Född 1958 i Malmö, Sverige. Bor och arbetar i Köpenhamn, Danmark. Truls Melins arbete kännetecknas av ett poetiskt och lågmält lekfullt uttryck. Motiven i Melins konst utgår från bibehållen barnslig fantasi och ett intresse för modellbyggande och konstruktion, som han omsatt i flera verksserier. Skulpturerna är ofta utförda i begränsade färgskalor, som ger intrycket av en monokrom helhet. I likhet med minimalismen återkommer Melin ofta till former som ingår i ett seriellt system, men det som särskiljer hans arbete från minimalisternas är verkens förankring i personliga minnen och referenser. Skulpturen Mentalt sällskap (2009) skapades speciellt för platsen framför Magasin III och är Melins första verk med en utomhusplacering i Stockholm. Den över fem meter höga skulpturen är ett invecklat rörsystem med flera paralleller till hamnens miljöer. Verket är målat i en grön färgnyans som anses ha lugnande egenskaper och som Melin ofta återkommit till i sina arbeten. Färgen känns igen från interiörer på psykiatriska kliniker, men används även i trånga besättningsutrymmen i u-båtar och flygplan. Två figurer är införlivade i denna labyrintlika struktur. Hopplöst fast i systemet tycks de ha smält samman med rören och deras statiska form. De två figurerna befinner sig i ett slags utanförskap, men gör varandra sällskap i en fantiserad och önskad gemenskap. Melin har själv refererat till sina verk som tystnadsskulpturer. Arbetet med dem är för honom ett sätt att avskärma sig från omvärldens brus.

Född 1958 i Ljushult, Sverige. Bor och arbetar i Göteborg, Sverige. Maria Lindbergs arbete tar sig uttryck i ett betraktande av till synes anspråkslösa händelser och skeenden hämtade ur vardagen. Även språket och den underliggande humorn – ömsom mörk, ömsom lågmäld – spelar en central roll i Lindbergs konst. Hon arbetar främst med teckning och måleri, men även fotografi, collage och performativa handlingar med paralleller till 1960-talets Fluxusrörelse. Lindbergs uttryck kännetecknas av en avskalad minimalistisk hållning, där verken ofta är flerbottnade och berör samhällets normer och strukturer, men även känslor som närhet, ensamhet och längtan. Verket En om dan/One a day (1997) visar en ung kvinna som vilar på en obäddad säng i ett sovrum i fullt dagsljus. Texten ”en om dan” står skriven över bilden med svart tuschpenna. Vad denna text refererar till kan vi endast gissa. Är scenen harmoniskt vilsam eller ångestladdad? Lindberg ger inga närmare förklaringar. Vilan finns även närvarande i målningen Resting Monument (1999), där Eiffeltornet har lagt sig ned. Ett monument, rest till minne av en betydelsefull person eller händelse, är själva symbolen för stabilitet. Kanske även de mest stadiga monumenten behöver tid för återhämtning? De fyra verken av Lindberg i utställningen utspelar sig i såväl våra allra mest privata rum, som i offentliga miljöer där vi förväntas interagera med andra enligt upprättade sociala regler.