Snow Seared

I mitten av 2000-talet bröt Siobhán med sitt fokus på minutiöst släta ytor. Hon kände att hon hade nått en naturlig avslutning i sina ansträngningar att så mycket som möjligt reducera sitt visuella språk. Hon bytte inriktning och började införliva naturliga material – trä, päls, ull – som hon så länge hade undvikit på grund av deras förmåga att rymma ”kulturellt och historiskt minne”. Snow Seared markerar denna vändpunkt i hennes konstnärliga praktik.

Jag har aldrig velat göra verk om en politisk situation, uppväxt i Belfast som jag är, med hela den laddade problematiken… Jag är mer än summan av de mediebilderna. Men jag antar att om man inte håller sinnet helt rent tränger allt sånt igenom, in i märgen på dig.   Siobhán Hapaska

Kokosnötterna kan ses som ersättare för människor. I det tidigare verket Playa de los intranquilos (2004) utsatte konstnären kokosnötter för fruktansvärda folkmordshandlingar. Hon placerade kokosnötter framför en bildskärm på vilken de fick ”bevittna” en video där andra kokosnötter hackades i bitar: bilder av sin egen undergång.

I Snow Seared tycks kokosnötterna bebo en lugnare värld, inbäddade i vindlande grenar på en sällsam julgransliknande struktur. Men detta är ett oroligt lugn, för att från dessa grenar dinglar förkolnade snöflingor: ”svedd snö”, en grym motsägelse som väcker många associationer.

Lisa Martin, utställningsassistent för Siobhán Hapaska, september 2013