The nose that lost its dog

En slingrande form reser sig uppåt från en stycke djurpäls. Vid spetsen skjuter en svart hundnos ut från ett veck i pälsen, den ena näsborren är igensatt med ett litet föremål av obestämt material. Fem akupunkturnålar sticker ut från nosen som piggsvinstaggar på en hundmule – det naturliga resultatet av att ”sticka in näsan där den inte hör hemma”. Det breda svarta läderhalsbandet liknar sådana som används för att hindra hundar från att slicka på sina sår.

Päls eller trä eller luffasvamp eller läder eller vilket som helst av dessa porösa material verkar nästan ha ett inbyggt kulturellt och historiskt minne, så de kan omedelbart ha en betydelse för en person.   Siobhán Hapaska

Pälsen kommer från en prärievarg, ett amerikanskt inhemskt djur. Det är en opportunistisk rotande allätare, en rackare som nosar efter rester längs utkanterna av det accepterade. Hur tolkar man verkets kroppsliga orientering, denna hybrid av nos och svans? I denna uppochnedvända värld omkullkastas rådet att ”följa din näsa”, att lita på dina instinkter.

Lisa Martin, utställningsassistent för Siobhán Hapaska, september 2013