Natten
Verkligt storskaligt måleri har alltid fascinerat mig och är någonting jag arbetat med i min roll som curator även tidigare, Leonard Forslunds projekt Subjekt och dedikation MCMXC som han skapade för Magasin III 1989 är ett exempel, men mitt intresse för Pablo Picassos Guernica har lika mycket att göra med verkets resa och tillkomsthistoria. Jag såg Guernica första gången i början av 70-talet på MoMA, New York, och minns än idag hur dess enorma laddning drabbade mig. Utöver själva målningen förundrades jag över att Picasso på bara tre-fyra månader arbetade fram verket i protest mot de enorma övergrepp som människorna i staden Guernica i hans hemland utsattes för. Sedan min första upplevelse av målningen har jag även kommit att intressera mig för hur målningen rest runt i Europa och Nordamerika. Vid två tillfällen visades den i Stockholm, första gången på Liljevalchs 1938 och sedan 1956 i den gamla exercishall som sedermera skulle husera Moderna Museet. Då kom den med tåg till centralstationen och kördes på öppet flak till Skeppsholmen. Att man visade ett, förvisso vid tiden 20 år gammalt men ändå samtida, verk som ägdes av konstnären själv markerar för mig ett nytt förhållningssätt till att presentera konst i Sverige.
Efter många år av komplicerade förhandlingar lämnade målningen MoMA 1981 för att resa till ett åter fritt Spanien. Som boende i New York följde jag engagerat dramat i amerikansk dagspress. För denna transport, som ägde rum bara 25 år efter att man kört målningen på öppet flak genom Stockholm, chartrades ett Boeing 747 som flankerades av såväl amerikanska som spanska flygvapnet. Om detta rapporterades det flitigt, även i internationell press.
Under många år tänkte jag på att det vore intressant att bjuda in en konstnär att göra ett verk med samma mått som Guernica, det vill säga 3,49 x 7,77 meter, och att skalan skulle vara det enda för konstnären att förhålla sig till för uppdraget. När Magasin III Jaffa öppnade i Tel Aviv kände jag att det var rätt plats att presentera ett sådant verk på. Jag bestämde mig för att fråga den dansk-israeliske konstnären Tal R – en fantastisk konstnär med många uttryck som vågar ta sig an måleriets tradition. Det fanns också en etablerad relation mellan honom och Magasin III sedan en lång tid tillbaka. Jag minns att jag först fick höra talas om Tal genom Markus Lüpertz som tidigt talade entusiastiskt om hans måleri, men första gången jag såg hans konst måste ha varit i utställningen Nordic Nomads på White Columns i New York 1998. När Richard Julin sedan gjorde utställningen Old Confused på Magasin III 2009 fick jag möjlighet att på riktigt fördjupa mig i Tals praktik.
Tal fick förfrågan över telefon den 4 augusti 2018 och jag uppfattade att han gillade idén och, inte minst, utmaningen. Inför och under arbetet med Natten förde han samtal med Daniel Richter, Peter Doig och Jonathan Meese om vad det innebär att arbeta med måleri i den här skalan. Han arbetade inte med förlagor, men han tecknade mycket under arbetets gång. Han gjorde dessutom en serie träsnitt parallellt med måleriet – de kan ses som närstudier snarare än förstudier. Genom tecknandet och i arbetet med träsnitten kunde han fördjupa sig i hästens anatomi och rörelsemönster, hur dessa kan beskrivas i måleri, samt i känslan av fallande. Under arbetsprocessen talades vi vid på vecko-basis. I början handlade det mycket om det praktiska, till exempel om att ordna en lokal där han kunde arbeta med den stora duken. Men vi pratade aldrig om motiv, det ville han inte att jag skulle känna till. Jag fick inte se någonting av målningen förrän Tessa Praun och jag besökte ateljén i juni 2019. Då såg målningen annorlunda ut än vad den gör idag, mörkret tillkom senare.
Sammanfattning av samtal med David Neuman, augusti 2020.
Text sammanställd av Ellen Klintenberg.
