Here

Den blanka, böljande formen i Here anspelar på racerbilens aerodynamiska design. Men verket är, i kontrast till det första intrycket, en uppmaning att utforska stillheten: närvarandets tillstånd. Istället för att vara en trygg sele för att klara av höga hastigheter finns bältena till för att hjälpa betraktaren att inta den rätta positionen för att ge sig in i verket. Tanken är att man ska känna sig bekväm men ändå mottaglig, inte att man ska kura ihop sig och somna.

Siobhán Hapaska antyder att vi alla egentligen har potential att aktivera ett sådant engagemang i detta här och nu och att verket endast har en placeboeffekt. Flera av verken som ingår i utställningen utforskar längtan efter att vara fri. Here utgör en viktig utgångspunkt för denna konstnärliga undersökning. Detta är det största och mest komplexa av de verk som hon har skapat av glasfiber och även det enda som antyder en performativ funktion. Dessvärre är ytskiktet på verket alldeles för ömtåligt för att besökarna ska få möjlighet att fysiskt interagera med det.

De fullkomligt släta ytorna gjordes med hjälp av datormodellering och oräkneliga timmar av noggrant arbete. Genom polering och reducering avlägsnade Hapaska alla spår efter sig själv från verket för att kunna ge betraktaren ett intensivt och direkt möte. Hon har kallat det att ”klippa navelsträngen” till verket.

Jag ville att de [verken] skulle ha en kulturell minnesförlust. Det går inte att ge dem vardagliga referenser, de skulle glida av som från en teflonyta.   Siobhán Hapaska

Lisa Martin, utställningsassistent för Siobhán Hapaska, september 2013