Undercurrent

Jag kom i kontakt med Mona Hatoum under ett ateljébesök när hon var Iaspis-stipendiat här i Stockholm 2001. Hon gillade Stockholm så mycket att det blev flera stipendieperioder här och under hennes andra vistelse började vi föra diskussioner kring att göra en stor presentation av hennes konst på Magasin III. I institutionens samling fanns redan ett antal verk av henne, intresset för hennes konstnärskap fanns sedan många år tillbaka.

Tillkomsten av Undercurrent började, som det oftast gör när vi på Magasin III bjuder in en konstnär att skapa ett nytt verk tillsammans med oss, med ett samtal kring var Mona befann sig i sitt konstnärskap och vad hon ville göra för någonting just då. Mona ville arbeta med en tematik som formmässigt skulle utmynna i någon typ av matta. När hon kom tillbaka till Stockholm för att arbeta med utställningen hade hon med sig prover på olika typer av vävnader. Mona skapar mycket konst med textil teknik på olika vis och den här gången ville hon väva med elkabel.

Vi började titta på olika vävnader och material. Jag visade henne en väv av just elkabel som en god vän till mig, som är formgivare, hade gjort och som jag tror att hon inspirerades av. Väldigt mycket research gjordes kring material och tekniska lösningar, det var först längre fram i processen som vi började prata om själva formen – en matta om 2×2 meter med enormt långa mattfransar som var och en slutar i en glödlampa. Själva kabeln och exakt val av kabeltyp var en research i sig. Den utmynnade i att vi fann en äldre typ av kabel, klädd i tyg, med ett svart vitt mönster. Senare har Mona skapat versioner av ”Undercurrent” med den här typen av kabel klädd i rött tyg.

Glödlamporna i verket är kopplade till en dator som reglerar ljusets intensitet. Vi jobbade med vår elektriker, Stefan Wikström, för att hitta en bra lösning på hur kablarna dels skulle kunna vävas samman till en enhet samtidigt som lampornas intensitet skulle kunna regleras. Det var en utmaning. Själva mattan vävdes tillslut samman med hjälp av en enkel vävstol – en bänk med träplugg i, runt vilka kablarna spändes.

Ljusets variationer i intensitet är komponerade av Mona som ett stycke musik, fast tyst. Man upplever ljuset i Undercurrent som rytmer och toner på samma sätt som man upplever rytmer och toner i musik. Mona och jag pratade om just tyst musik under vårt arbete och sedan dess har musikaliteten i flera av hennes verk framträtt mer tydligt för mig.

Då verktyget för att skapa mattan, vävstolen, fanns hos oss efter den här produktionen, kom vi överens med Mona om att göra en edition om fyra skulpturer av detta verk. Det vävdes alltså totalt fyra stycken av dessa mattor där den första finns i vår samling, en gick till London, en till New York och den fjärde behöll konstnären själv.

Sammanfattning av Richard Julins samtal med Ellen Klintenberg Gedda den 18 mars 2016, text redigerad av Ellen Klintenberg Gedda.