Stage Complex
Markus Schinwald fick jag första gången upp ögonen för i form av stillbilder ur ett av hans videoverk i en katalog tidigt 2000-tal. Jag minns främst den surrealistiska stämningen i bilderna och att personerna bar märkligt förvrängda kläder. Allteftersom såg jag enstaka skulpturer och målningar av Markus på gallerier och i grupputställningar som alltid på ett eller annat sätt dröjde sig kvar inte bara på näthinnan utan även nästintill rent fysiskt i kroppen. År 2011 representerade Schinwald Österrike på Venedig biennalen. Där kom allt samman i en enda häpnadsväckande installation: approprierade 1800-tals-porträtt, träskulpturer av bordsben och ett videoverk med närmast hypnotiskt ljudspår fanns att upptäcka i en labyrint av vita väggar som svävade ungefär en meter över golvet.
Markus och jag träffades första gången i Basel tidig sommar 2014 och började planera för utställningen som skulle öppna i februari 2015. Två månader senare kom Markus till Stockholm för att tillsammans på plats börja skissa upp tänkbara scenarier. Min vision för utställningen var en helhetsmiljö för besökarna att kliva in i och möta både äldre och helt nya verk. Under hösten 2014 besökte jag Markus i hans ateljé i Wien, ett fantastiskt gårdshus i tre våningar. Med hjälp av modeller av rummen arbetade vi oss fram till ett upplägg där hans idé om en luftig installation och min föreställning om en något tätare presentation möttes.
För utställningen skapade Markus en mängd nya verk som krävde att salarna till stor del byggdes om. För nedervåningen på Magasin III arbetade Markus fram en platsspecifik arkitektonisk installation som fungerade som ett slags ramverk för andra verk: skulpturer i form av förvrängda kläder och skor, approprierade 1800-tals porträtt och sex videofilmer. Installationen som fick titeln Stage Complex (2015), har en föregångare i ett performanceverk av Markus som tagit varierad form under de senaste åren. I en av versionerna var det en person som i en utställning dagligen interagerade med en specialbyggd fristående vägg. Personen öppnade och stängde lådor och dörrar, kröp in i utrymmen och nischer. I den omfattande nya installationen Stage Complex (2015) bildar fristående väggar ett rum i rummet. Till skillnad från performanceverket är det personer i de projicerade videofilmerna som förhåller sig till speglar, nischer, öppningar, pinnar och luckor som delvis även återfinns på väggarna i installationen. Inför öppningen av utställningen kom Markus tillsammans med en assistent och tillbringade tre intensiva veckor på plats för att färdigställa Stage Complex och andra nya verk tillsammans med vårt team av tekniker.
När vi började planera för utställning hade vi nyligen med Operans balettchef Johannes Öhman kommit överens om någon form av samarbete. Det resulterade i att Markus fick fria händer att arbeta med en grupp moderna dansare ur den Kungliga Baletten. Installationen Stage Complex blev till en utgångspunkt och scen för en koreografi framarbetad av Markus speciellt för och tillsammans med dansarna. Föreställningen visades på Magasin III vid fem tillfällen och vida överträffade mina förväntningar. Att se dansarna ge form åt Markus säregna formspråk och idévärld gav mig gåshud varje gång. Se en sammanfattning av dansen här.
Tessa Praun, Intendent
mars 2016
