Miroslav Tichý & Julia Margaret Cameron

Miroslav Tichý (f. 1926) inspirerades av 1960-90-talets vardagliga ögonblick i sin tjeckiska hemstad Kyjov. Subjekten i hans bilder är mödrar, pensionärer, butiksbiträden, badande i alla åldrar, karriärkvinnor liksom hemmafruar, på caféer, strosandes på gator och torg, med benen i kors på en parkbänk, i ett förtroligt samtal – anonyma porträtt som hyllar det kvinnliga i en mängd olika skepnader. Bildernas icke-perfektion, oskärpan, fläckarna och asymmetrin för tankarna till fotografins tidiga experiment men är här del av formspråket.

Under utbildningen till målare vid Prags konstakademi under sent 1940-tal fick Tichý problem med tidens totalitära strömningar. Han var i ständig konflikt med kommunismen som förespråkade socialrealism istället för moderna och expressionistiska ideal inom konsten. Successivt drog han sig undan konstscenen och samhället generellt. Han tillbringade flera år växelvis i fängelse och på psykiatriska inrättningar och under de åren blev hans avståndstagande mer radikalt. Tichý utmanade samhällets normer vilket ledde till ett liv i ensamhet. Men han slutade aldrig att uttrycka sig konstnärligt, han övergav måleriet och började fotografera. Med egentillverkade kameror av pappkartong, kapsyler och plexiglas fångade han vardagliga ögonblick i sin hemstad. I efterhand har han ”förbättrat” många av sina fotografier  genom att med penna fylla i motiv eller måla passepartouter.