Unity Purity Occasional

Unity Purity Occasional (U.P.O.) kom till i samband med utställningen Siobhan Hapaska, Charles Long, Ernesto Neto på Magasin III år 2000. Idén till att visa de tre konstnärerna tillsammans kom till mig under vintern 1998–1999 efter att ha följt deras konstnärskap under ett antal år. Jag ville sammanföra tre konstnärer som arbetar med skulptur och taktilitet – ljud, dofter och beröring – och som skapar en fysisk relation mellan besökaren och verken i utställningsrummen. Gemensamt för de här konstnärerna är att de befinner sig i gränslandet mellan ett abstrakt och figurativt formspråk, och att de gör verk som interagerar med publiken på ett direkt, fysiskt sätt.

Charles Long hade under en längre tid skapat verk med händerna; skulpturer som i sin tur inbjöd publiken att röra vid dem. När jag inför utställningen besökte Charles Long i hans studio på West 29th Street, Manhattan, fick jag höra att han ibland frågade sig om det verkligen är okej att göra skulpturer som lockar så många händer att röra vid samma föremål. Inför utställningen på Magasin III ville han göra ett uppbrott med sina tidigare verk och den beröring som hans arbete uppmanar publiken till. Detta uppbrott resulterade i verket Unity Purity Occasional som Charles Long har beskrivit så här: ”Detta var övergångsverket, i vilket publiken kunde tvätta händerna från alla bakterier som samlats från mina tidigare verk, samtidigt som jag också kunde två mina händer från det jag betraktade som potentiellt alltför underhållande verk” (To be Continued…, 2007).

Unity Purity Occasional är en skulptur med sex munblåsta och tårformade glaskupor, fyllda med antibakteriell handgel som besökaren kan pumpa ut och desinficera händerna med. Den brittisk-franska musikgruppen Stereolab, som Charles Long samarbetade med då, skrev en ny låt för verket. Sången kanaliseras genom tre tuber som samtidigt blåser besökarens händer torra med varma luftstrålar. Från skulpturens fundament ackompanjeras rösten med bas, slagverk och synt. Verket är belyst med lampor och färggranna ljusslingor som brukar användas för julbelysning.

Idén till den speciella formen fick Long under ett museibesök på Museum of Mankind i London. I en utställning som visade afrikanska kärl såg han ett föremål med flera halsar som satt fast i samma botten. Kärlet hade använts under ritualer där flera personer kunde dricka ur samma bägare, men från varsin pip, för att inte förorena de andras andar. Unity Purity Occasional associerar på så sätt till föreställningen om ett nav där människor samlas, där energi alstras och där människor kan rena sig tillsammans. Man kan säga att skulpturen är en metafor för renande, såväl fysisk som själslig.

Såhär resonerade Long kring verket i ett mail till Magasin III 2017:

”En maskin uppfinns under en särskild tid; giljotinen och den franska revolutionen. Maskinen som jag har uppfunnit här har dock för avsikt att ta itu med ett annat socialt problem under en tid jag hoppas att jag lever för att få se: en bakterieöverföringsavbrytare för att underlätta säkrare sammankoppling mellan separata och/eller främmande kroppar. Gränslös fysisk interaktion är onekligen inte allas ideal, men långt in i hjärtat hos denna konstnär finns en egendomlig önskan om en total eliminering av gränser. Ansträngningarna det innebär för att nå det stadiet skulle aldrig få ett gott slut i denna värld. Men intuitivt känner jag att varje konstverk naggar lite på en gräns, ibland på allvar, ibland med svidande ironi och ofta genom destruktiva men välmenande metoder. Även i deras fullständiga misslyckande att närma sig denna endräkt skapar effekten nya nivåer av medvetenhet om den faktiska värld vi lever i. Det är att driva på och ta ett kliv tillbaka, och sedan ett nytt paradigm.”

Sammanfattning utifrån arkivmaterial och samtal med Richard Julin, 2019.
Text av Niki Kralli Anell.