True Gardens #2 (Stockholm)
Första gången jag träffade Pedro Cabrita Reis (f. 1956) var 1998 när jag koordinerade projektet Arkipelag. Arkipelag initierades av David Neuman med grundtanken att introducera en bredare mångfald av global samtidskonst i Stockholm. Det var ett storskaligt projekt som omfattade över 40 utställningar och 7 platser, med flera internationella och nationella curatorer och konstnärer. En av curatorerna var Michael Tarantino (f. 1948), som med stort fokus på samtida portugisisk konst ställde ut Pedro.
Pedros verk Large glass, white and red visades i ett övergivet elverk som var en del av friluftsmuseet Skansen i Stockholm. Huvudkomponenterna i installationen var två gigantiska glasskivor, målade i vitt och rött. Jag minns att Pedro, hans assistent och jag ofta hade långa luncher och då fick jag möjlighet att verkligen lära känna Pedro. Sedan detta projekt har jag besökt honom flera gånger i hans hem och ateljé i Portugal.
Pedros separatutställning The Silence Within på Magasin III, 2001, presenterade fyra nya konstverk, varav True Gardens #2 (Stockholm) var ett av dem. Det är det andra verket av flera i en serie True Gardens som Pedro har gjort, där han har närmat sig idén om en utopisk trädgård med material av ready-mades.
True Gardens #2 (Stockholm) skapades av MDF-moduler (ett populärt material under slutet av 1980- och 1990-talet), handmålat glas och lysrör. Pedro målar på ready-made-material på ett sätt som nästan ter sig mekaniskt och som gör att det blir helt och hållet abstrakt. Användningen av sådana material överväger han i relation till begreppen fabriker, skydd och varuproduktioner.
På Magasin III var Pedro bra på att skapa en livfull atmosfär kring sin närvaro. Han kommunicerade väl med produktionsteamet och verkade tycka om att arbeta i högt tempo. Under produktionen föredrog han att arbeta med ritningar där han skissade fram installationslayouter och sedan förklarade tankeprocesserna för oss.
Ett tydligt minne är en smärre incident när vi beställde glas till True Gardens # 2 (Stockholm). Måtten på ritningarna som vi fick från Pedro visade sig sakna en siffra. När glasen anlände till Magasin III kom de i en låda som var så liten att den rymdes i min handflata. Vi tog ut en glasskiva från lådan, som bara var en tiondel av sin egentliga skala. Situationen blev ganska hektisk för oss eftersom vi behövde göra en ny beställning av glasen. Vi var tvungna att arbeta riktigt hårt för att hinna till öppningsdatumet.
När du väl har träffat Pedro skulle jag säga att det är omöjligt att särskilja honom från hans konstnärskap – en intressant paradox eftersom jag tycker att hans konstnärliga praktik inte återspeglar hans personlighet. Användningen av industriellt material och den exakta monteringen av hans konstverk ger en ganska kylig känsla, medan jag anser att Pedro är en mycket generös och välkomnande person. När jag än träffar honom dyker det alltid upp en trevlig överraskning.
Sammanfattning av Richard Julins samtal med Jims Lam och
Ida Sjödin, april 2021.
Text sammanställd av Jims Lam.
Översättning av Astrid Trotzig.
