1/4 Ton Bridge

”I många år studerade jag en etsning av en bro i en bok om den tidiga mexikanska järnvägen. Bron byggdes aldrig men den föreslagna bron var en vacker gjutjärnskonstruktion som skulle sträcka sig över en mycket djup och trång klyfta. Jag fantiserade om att jag kanske kunde bygga en modell av bron med Erector- och Meccano-delar. Jag tänkte att det kunde vara smart att värma upp fingrarna och bekanta mig med metallbyggdelarna genom att bygga en liten bro som bara skulle kunna bära min egen vikt. Jag gjorde 1/4 Ton Bridge som väger 2 kilo och kan bära 200 kilo. Det var först efter att jag byggt färdigt den lilla bron som jag kunde påbörja det omfattande arbetet med att bygga The Mexican Bridge.”
–Chris Burden

Chris Burden och jag etablerade en relation 1989, när Magasin III förvärvade hans B-Car från ett New York-galleri. Sedan tog det ungefär tio år av kontakt fram och tillbaka, jag besökte honom även utanför Los Angeles, då han till slut presenterade idéerna och fascinationen kring Meccano och broar. Men så är det ofta med Chris. Det tar lång, lång tid.

Jag sade till honom att vi hjälper till att producera de här verken. Chris köpte gamla bitar av Meccano och testade sig fram i ateljén i Kalifornien. 1/4 Ton Bridge var den första bron som Chris gjorde, och till den finns det en liten anekdot. Chris var ganska kraftig vid den här tiden, vägde lite för mycket. Det gjorde också en av hans bästa vänner Paul Schimmel, som var chefsintendent/curator på Los Angeles Museum of Contemporary Art. Sedan var det Pauls lille son, som också han vägde lite för mycket. Alla dessa tre stod på 1/4 Ton Bridge. Tillsammans vägde de 250 kg, vilket Chris hade förutsatt att bron skulle klara. Det gjorde den, och det är den egentliga anledningen till att den heter 1/4 Ton Bridge. Det han var ute efter var att någonting som är en leksak, i det här fallet Meccano-delar, kan byggas till något som har en funktion och en hållbarhet.

Chris uttryckte en rörande osäkerhet när han blivit varse om att Magasin III:s lokaler var väldigt stora. Han sade: ”Eftersom jag inte behöver så mycket utrymme, kommer du att visa något annat då?” Jag svarade att vi helt enkelt gör konsthallen mindre. Vi delade upp övervåningen i tre mindre rum, allt annat var igensatt och igenbyggt. Chris älskade hela koreografin, att museet eller utställningsrummet reducerades till en funktion för att stödja hans konst, inte tvärtom.

David Neuman, juli 2014