Obehaget i Sierras verk ligger inte i glappet mellan mig och den andre utan i det outhärdliga igenkännandet av en annan människa.

Curator Elisabeth Millqvist, ur katalogen.

Santiago Sierra gör vårens stora utställning på Magasin 3. Sedan 1990-talet har Sierra arbetat med samhällskritiska aktioner. Han har representerat Spanien i Venedigbiennalen genom att mura igen den spanska paviljongen, arbetat med drogmissbrukare och prostituerade och räknat ut ett inkomstindex i relation till hudfärg. Sierras verk lämnar inte någon oberörd.

Transport och handel som kännetecknar frihamnsområdet är viktiga ämnen i hans konstnärskap och blir fokus för utställningen. Konstnären tar fasta på Stockholms frihamn där konsthallen ligger och skapar två nya verk. Han visar också sitt hittills mest omfattande skulpturala verk från 2006 och låter utställningen fortsätta ut på stadens affischtavlor.

Har du sett dem på stan?
Som del av utställningen visas Sierras verk 89 HUICHOLES som affischer inne på konsthallen och på affischtavlor runt om i Stockholm. Nackar, ryggtavlor, hattar och sjalar är det som möter oss i de svartvita porträtten utan övrig information. Konstnären vill visa verket på affischplats som en kontrast till reklambildens porträtt.

Det intressanta är också att när någon…när du inte ser någons ansikte, så blir deras position mer aktiv, du måste tänka till varför hon inte visar ansiktet. Och i en värld full av bilder, blir denna bild, som på sätt och vis är en anti-bild, full av betydelser, eftersom personen måste skapa det man inte ser.

Så beskrev konstnären personernas frånvända ansikten i en intervju inför sin utställning på Tate Modern, London, 2008. Med ryggtavlan mot betraktaren intar personen en ställning vi kan förknippa med skam och skuld. Sierra har gjort fler sådana porträttserier som 184 PERUANSKA ARBETARE, Santiago de Chile, 2007 och 100 TIGGARE, Mexiko City, 2005. Affischerna finns till försäljning i entrén på Magasin 3. Storlek: höjd 100 cm, bredd 70 cm. Pris 100 sek.

Huicholes är en ursprungsbefolkning som lever i de västra delarna av Mexiko. De delar sin situation med många ursprungsbefolkningar vad gäller strider om rättigheter till land och svårigheter att förena en traditionell kultur med det övriga samhällets. Huicholes är traditionellt jordbrukare och djupt religiösa, deras rätt till land inom byarna tilldelas genom ceremonier och offergåvor till stammen. På deras språk Wixarika, finns inget ord för pengar. Huicholes är en av de sista indianstammar i Nord Amerika som har bevarat för-colombianska traditioner. Huicholestammen är under hot allt eftersom jordbrukare, ranchägare och regering tvångsförflyttar folket för att kunna använda deras mark. Många arbetar för låg betalning och under usla förhållanden på exempelvis på tobaksodlingar.

Artiklar skrivna om huicholes (på engelska): The huicholes and pesticides, A Poisoned Culture: the case of the Indigenous Huicholes Farm Workers.

Läs mer om tankar som utställningen väckt i media:
Utställningens curator Elisabeth Millqvist deltog den 20 februari i ett samtal i Sveriges Radio: ”Studio Ett och Towe Matre frågar var går gränsen för konst?” Övriga deltagare: Ingela Lind, kulturjournalist; Palle Thorsson, konstnär och Margareta Pålsson, politiker. Cristina Karlstam skriver i Uppsala Nya Tidning om ”konstverk som handfast och utan försonande skydd tydliggjorde mänsklig förnedring”. Milou Allerholm iDagens Nyheter om att konstnären ”Santiago Sierra väcker en rad frågor om konst och konstnärliga hållningar i dag”. Pernilla Ahlsen i DN på stan.