Untitled (Utan titel)
Sammanfattning av Ellen Klintenberg Geddas samtal med Richard Julin och Tessa Praun den 6 juli 2016. Text redigerad av Ellen Klintenberg Gedda.
Utställningen wizz eyelashes gjordes under en period då vi var mitt uppe i ett omfattande identitetsarbete. Under processen med att ta fram en ny grafisk identitet för institutionen tittade vi på dess historia och i samband med detta föddes idén till att göra en utställning med konstnärskap från olika tider i Magasin III:s utställningshistorik. Vi ville att de ingående verken skulle visas på samma plats som tidigare för att på så sätt lyfta fram de olika tiderna parallellt med varandra. wizz eyelashes utgick från det faktum att en del av vår utställningshistoria, i form av väggmålningar av Sol LeWitt och Katharina Grosse, finns bevarad under flera lager av färg i det rum som under många år ensamt utgjorde Magasin III:s publika del och som de senaste åren har använts för att visa verk ur samlingen.
Vi pratade även om att uppföra ett nytt verk i rondellen framför vår byggnad. När vi precis hade börjat fundera på vilka konstnärer vi skulle vilja se verk av utomhus fick vi ett nyhetsbrev med bilder på ett offentligt verk av Katharina Grosse som just hade invigts i Brooklyn. När vi kontaktade henne för att undersöka möjligheterna för ett nytt samarbete så var det med en dubbel förfrågan. Dels om att skapa ett nytt verk med utgångspunkt i hennes utställning Infinite Logic Conference som visades på Magasin III 2004 och dels om att skapa ett nytt verk för platsen framför Magasin III. Lyckligtvis tackade hon ja till förslaget och det senare projektet utvecklades så småningom till en slags satellit som kom att visas på Nybroplan under fem dagar i september 2014 och ytterligare elva veckor i Magasin 6 i Frihamnen.
Det verk som Katharina skapade för utställningsrummet på Magasin III bestod av nio stora tygvåder draperade längs med två väggar och på delar av golvet. På tygvåderna trycktes motivet av en del av den stora platsspecifika målning som Katharina hade gjort på samma plats tio år tidigare. Verket blev en slags fragmentarisk minnesbild av det ursprungliga verket, ett s.k. ”spökverk” (”ghost piece” med Katharinas egna ord).
Produktionen av det textila verket innebar en hel del tekniska utmaningar. Ursprungligen ville Katharina att det skulle vara av siden, men det var helt enkelt inte ekonomiskt genomförbart då det krävdes oerhört mycket tyg. Istället tvingades vi att bli kreativa i val av material och skickade mängder med tygprover mellan studion i Berlin och Magasin III. Valet föll slutligen på fem olika typer av väv.
Trycket gjordes med hjälp av fotografier som tagits för utställningskatalogen 2004. Dessa bilder var inte alls anpassade för det nya ändamålet och krävde därför ett enormt redigeringsarbete. När bildredigeringen var klar följde ett lika stort arbete med att passa in motivet på de olika tygvåderna som skulle draperas. Under själva installationen låg stort fokus på att drapera våderna så att motivet skulle hålla ihop.
Det nya verket sträckte sig, precis som målningen från 2004, ut över golvet. Därmed skapades en fysisk överlappning med Walter De Marias Large Rod Series: Circle/Rectangle 13 som vi valde att visa på samma plats som i hans utställning 1988 (den första separatutställningen någonsin på Magasin III). Delar av De Marias stålstavar låg därmed direkt på Grosses tyginstallation. Många inom journalistkåren och flertalet besökare upprördes väldigt av denna fysiska beröring verken emellan. Vi fick bland annat höra att vi förstört Walter De Marias verk (vi hade naturligtvis inte åsamkat verket någon fysisk skada) samt att det vi gjort var en hädelse.
Den här överlappningen gjorde vi inte för skoj skull eller för att vi tyckte att det såg fint ut. Bakom beslutet fanns ett genomarbetat koncept kring överlappning av tid och utställningshistoria och en förståelse för Walter De Marias konst som mycket mer än estetik. I vår research inför wizz eyelashes tittade vi bland annat på hur den här sortens verk av De Maria presenterats på olika sätt tidigare. Vi fann då att konstnären själv låtit installera en av sina Rod Series på en rikt mönstrad, afghansk matta för utställningen Large Rod Series: Circles/Rectangles 1984-1986 på Xavier Fourcade Gallery i New York 1986. Hans verk måste, med andra ord, inte nödvändigtvis installeras på ett monokromt underlag.
Det andra verket som Katharina skapade för utställningen, en målning i form av sex stora sfärer (ballonger om 5–5,5 m i diameter), var inledningsvis tänkt att visas i rondellen framför Magasin III. Men när vi fick en uppfattning om skalan Katharina tänkte sig gjorde vår utställningstekniker Christopher Garney stora mallar av presenning som vi provade på olika platser, bland annat på taket till en av Magasin III-byggnadens lägre delar. Under vårt första besök i Katharinas studio i samband med projektet arbetade vi med denna plats i åtanke samtidigt som det tekniska efterforskningsarbetet pågick på Magasin III. Christopher undersökte hur man skulle kunna förankra dessa jätteballonger på den tilltänkta platsen och anlitade en meteorolog som utvärderade väderförhållandena i Frihamnen. Meteorologen gjorde bedömningen att det skulle blåsa kraftigt på platsen under hösten. Vi fick inse att ballongerna och dess fästen inte skulle hålla för kraftiga höstvindar. Vi fick tänka om.
Istället utvecklade vi en idé om att visa verket på en helt annan plats, gärna en plats där så många människor som möjligt skulle få möjlighet att ta del av det och kanske på så sätt upptäcka Magasin III. Detta passade också bra i relation till arbetet med den nya grafiska identiteten. Nybroplan kändes som ett bra alternativ då det ligger centralt i Stockholm och därifrån kan man, på bara tio minuter med buss 76, ta sig till Magasin III.
Med hjälp av bilder, kartor och en modell av Nybroplan skapade Katharina vad hon själv beskriver som en tredimensionell målning. Denna utgjordes av sex luftfyllda ballonger i pvc täckta med canvas i olika färger. I en stor hangar utanför Berlin spraymålade Katharina ballongerna innan de tömdes på luft och skickades till Stockholm. Tidigt på morgonen den 18 september 2014 installerades verket. Det var en onsdag och det låg tät dimma över Nybroplan. Människorna som cyklade förbi på väg till jobbet var märkbart förundrade över Katharinas verk. Under de fem kommande dagarna stannade tusentals människor till, tittade, fotograferade och ställde frågor.
Därefter flyttades verket till en för tillfället tom lagerlokal i Magasin 6 i Frihamnen där man kunde se det under resterande delen av höstsäsongen. När de enorma sfärerna kom in i Magasin 6 där takhöjden är 7 meter såg de nästan ännu större ut än vad de hade gjort på Nybroplan. Besökare som kom till Magasin III den säsongen tycktes uppskatta spänningen i att med hjälp av en karta få leta sig fram genom Frihamnen till den stora lagerhallen där Katharinas färgstarka verk uppenbarade sig.
Arbetet med wizz eyelashes och produktionen av Katharinas verk för utställningen innehöll det där som är så spännande i en process – att saker förändras. Katharina hade gjort stora, målade ballonger tidigare, men aldrig för utomhusmiljö så den delen var lite av ett experiment. Den explosivitet som installationen av Katharinas textila verk tillsammans med De Marias Large Rod Series: Circle/Rectangle 13 skapade förvånade oss, men den bidrog samtidigt till intressanta samtal kring utställningsmakeri och blev en påminnelse om att konst verkligen kan röra upp känslor – vilket är bra!
