Frequency Spectrum

Utställningen STATION på Magasin III bestod av en helt ny grupp verk: TV-studio, Frequency Spectrum, Caricature och Antennae, som är enskilda verk, men hör ihop med varandra.

Tony Oursler uttryckte i början av vårt samarbete att han i denna utställning sammanfattade idéer som han arbetat med sedan The Influence Machine. Det är en större utomhusperformance som visades i sin första version år 2000 i New York och London. I detta verk presenterar Tony Oursler en alternativ läsning av teknologins historia: fragmentariskt tal av röster, rörliga bilder av ansikten som projiceras på rökmoln, träd och omgivande byggnader. Den storskaliga multimediaseansen är tonsatt i samarbete med Tony Conrad med musik på glasorgel och samplade röster. The Influence Machine visades på Magasin 3 Projekt Djurgårdsbrunn under tre kvällar hösten 2002 i en ny, utvidgad version.

I ett email från april 2002 skriver Tony:
”I’ve had some revelations about our project while traveling in Rome and Germany and I am ready to begin production and development. The idea of the sculpture/installation metaphorically breaks down into 3 parts: Production and Mechanics of TV studio, the encoding and decoding of Television transmission, and reception with the antenna. These three or four things will roughly divide up the space using the layout you sent us. We would ask you for several things to help us with the development:

1. Research (we would like to have photocopied and or photographic material of machinery, antennas, or anything related to Television production and transmission that has to do with Sweden.
2. We would like you to find outdated TV studio equipment, cameras, editing equipment, video mixing consoles etc., that we could acquire in order to incorporate into the sculpture/installation.
3. We would also like to acquire TV Antennas old and new as well as dishes that might be found from surplus outlets or perhaps old military or TV studio places. ”

Med Station tog Tony sina noggranna efterforskningar av teknikens och särskilt tv-mediets historia och dess kopplingar till olika former av spiritism ännu längre. Han funderar vidare på närvaron av media och teknologi i det dagliga livet, i förlängningen mediernas sociala och fysiska påverkan på oss människor.

Det första verket i utställningen STATION var TV-studio. Som man kan utläsa i Tonys önskemål ovan blev det slutgiltiga verket en installation i form av en övergiven tv-studio, med märkliga, ”spökaktiga” bilder på flimrande skärmar. En detalj i verket är målad i akrylfärg Nordic Test, som visar en svensk tv-testbild. Tony målade den på sitt hotellrum under sitt första besök i Stockholm inför utställningen. Likt tv-studion blir bilden numera en historisk artefakt eftersom testbilden försvunnit från tv-sändningarna.

Frequency Spectrum är ett verk i två delar: två olika rektangulära skulpturer, som i sin tur består av en mängd lådor i varierande storlekar. Hela verkets form har sitt ursprung i den grafiska representationen av det frekvensspektrum som används inom radiotekniken för att dela in frekvenser så att de inte ska störa varandra. Den är i två delar, ena är solid och lådorna har flera olika färger, och den andra är genomskinlig. Rörliga bilder projiceras över skulpturen, med ett ansikte på varje låda. Rösterna från varje ansikte sjunger eller mässar fram ord och tillsammans bildar rösterna en sorts kör. Rösterna som vi hör (Tony Ourslers) talar om ”the hum”, ett fenomen där lågfrekventa ljud plötsligt uppstår på olika platser utomhus. Inga förklaringar till fenomenet har hittats, men det spekuleras i att det kan ha att göra med att olika slags ljudvågor ”krockar”.

Antennae är mottagaren. Ett verk som är slutpunkten i utställningen. En mängd antenner, främst satellitdiskar, som bildar ett landskap på vilket en mängd snurrande ansikten projiceras. Personerna i bilderna (samma kvinna upprepad) sjunger tillsammans en långsam sång. I verket ingick ett av rummens fönster, som täcktes med en film som gör att mindre mängd ljus släpps in. Genom fönstret kunde man se Kaknästornet, som i sig under lång tid fungerat som länktorn för radio- och tv-sändningar. Tony var påtagligt nöjd med att kunna ha denna enorma antenn som del av sitt verk.

Caricature är det verk som tillkom sist i STATION. Rummet var tomt tills Tony kände att han ville skapa ett verk som skulle komplettera de andra. Vad som saknades i hans ögon var en representant för media, det innehåll som ska sändas från studion till antennerna. Det han skapade för att fylla tomrummet blev den första av en lång rad figurer som Tony fortsatt att göra variationer på under många år. Figuren är medvetet ganska ”gullig” till sitt utseende, med stora ögon och mun, men utan näsa och på gränsen till grotesk och frånstötande. Den talar det slags ”babyspråk” som vuxna kan använda när de talar till små barn. För Tony blir detta en bild av ”media” som försöker locka på det mest primitiva vis och därmed samtidigt blir bortstötande eftersom det kan kännas väldigt onaturligt och överdrivet.

Richard Julin, juni 2014