Filmprogram Gränsland på Handelshögskolan
Smadar Dreyfus
Smadar Dreyfus föddes 1963 i Israel, hon bor och arbetar i London sedan 1990. Dreyfus har en Bachelor of Fine Arts från Bezalel Academy of Arts and Design och en Master of Fine Arts från Royal College of Art, följt av studier vid Slade School of Fine Art, UCL. Dreyfus intresserar sig för hur mening skapas men även förvrängs i mötet mellan det vi ser och det vi hör. I flera verk har hon separerat bild och ljud för att skapa olika perspektiv på samma situation. Dreyfus undersöker hur rösten förkroppsligar sociala relationer och medlar mellan individ och kollektiv. Hon använder ofta dokumentärt material men undviker dokumentära konventioner. Ett urval av Dreyfus solo utställningar inkluderar Haus der Kulturen der Welt, Berlin (2014); Magasin 3 Stockholm Konsthall (2009); Extra City Kunsthal, Antwerpen (2008). Grupputställningar inkluderar Busan Biennale, Sydkorea (2018); CaixaForum Barcelona (2018) och Berlin Documentary Forum 3, Tyskland (2014).
Jumana Emil Abboud
Jumana Emil Abboud, född 1971, bor och arbetar i Jerusalem och London. Abboud tog kandidatexamen i fri konst och examensbevis för doktorandstudier vid Bezalel Academy of Arts and Design, Jerusalem (1996 respektive 1999). Hon är doktorand vid Slade School of Fine Art, University College London (2019–). Abboud använder teckning, video, performance, objekt och text för att navigera inom temana minne, förlust och anpassbarhet. Hennes intresse fokuserar på muntliga historier, undersökningar och återberättandet av personliga och kollektiva berättelser och mytologier, och sammanlänkningarna mellan dessa berättelser i både naturliga och kulturella landskap. Hennes verk har ofta återspeglat ett palestinskt kulturlandskap, där kampen för kontinuitet mitt ibland det bredare politiska sammanhanget kräver en ständig metamorfos och uppfinningsrik process. Under det senaste decenniet har Abbouds verk presenterats i många internationella separat- och grupputställningar och festivaler, däribland Seoul Museum of Art (2019); Ashkal Alwan – The Lebanese Association for Plastic Arts, Beirut (2019); Jerusalem Show IX/Qalandiya International (2018); Palestinian Museum, Birzeit (2018); Tate Modern, London (2018); Travesía Cuatro, Madrid (2018); A. M. Qattan Foundation, Ramallah (2018); Sharjahbiennalen 13: Tamawuj Off-site Project, Ramallah (2017); Bildmuseet, Umeå universitet (2017); Darat al Funun, Amman (2017); Khalil Sakakini Cultural Center, Ramallah (2016); 56:e Venedigbiennalen (2015); Signal – Centrum för samtidskonst, Malmö (2014/2015); Al-Mahatta Gallery, Ramallah + Institute of Contemporary Art (ICA), London (2013); 4:e Riwaqbiennalen/Qalandiya International, Ramallah (2012); 11:e Istanbulbiennalen (2009) och Magasin 3 Stockholm Konsthall, Stockholm (2007). Hennes verk ingår i privata och offentliga samlingar, däribland Khalid Shoman Collection, Amman; Magasin III Museum for Contemporary Art, Stockholm; Isabelle & Jean-Conrad Lemaitre Collection; Israel Museum, Jerusalem; Daniel Sachs Stiftelse, Stockholm; George Al Ama Collection vid Dar Al Sabagh Diaspora Studies and Research Centre, Betlehem; Palestinian Museum, Birzeit; Ashkal Alwan – The Lebanese Association for Plastic Arts, Beirut och Seoul Museum of Art, Seoul. Foto: Issa Freij.
Mircea Cantor
Mircea Cantor är född 1977 i Rumänien. Han är mest känd för sina stämningsfulla, metaforiska videoverk och mixed media-installationer. Cantors verk återspeglar en bred världsbild som är optimistisk och starkt kritisk. I sina verk undersöker han konkurrerande ideologier, krig, förskjutning, jaget och den andra och multivalens. Han är medveten om mångfalden av betydelser som ett ord eller ett objekt kan rymma och blandar medvetet material och använder språk lekfullt, och skapar gripande, utmanande verk som trotsar kategorisering. Vi vet vem vi är, så varför inte gå djupare? Låt oss stå för något annat än vår nationalitet. […] [Mina] objekt talar om den stora öppenheten som vi i dag kan leva i, bortom nationella kategorier. – Mircea Cantor Mircea Cantor vann Marcel Duchamp Prize 2011. Foto: Gabriela Vanga.
Vangelis Vlahos
Vangelis Vlahos föddes 1971 i Aten, där han bor och arbetar. Vlahos har studerat vid Manchester Metropolitan University i England och School of Fine Arts i Aten. Ett urval av Vlahos utställningar inkluderar den 7:e Thessalonikibiennalen (2019); Depo, Istanbul (2019); documenta 14, Kassel (2017); Museum of Fine Arts, Tel Aviv (2017); Kunstverein Stuttgart (2014); Witte de With, Rotterdam (2011); Serralves Museum, Porto (2010); Prague City Gallery, Prag (2009); NGBK & Kunstraum Kreuzberg/Bethanien, Berlin (2009); 11:e Istanbulbiennalen (2009); 27:e São Paulo-biennalen (2006); Dundee Centre for Contemporary Arts, Dundee (2005); 3:e Berlinbiennalen (2004) och Manifesta 5, San Sebastian (2004). Vlahos verk är inkluderade i samlingarna på bland annat Tate Modern, London; Magasin III Museum for Contemporary Art, Stockholm; National Museum of Contemporary Art, Aten och Teixeira de Freitas Collection, Lissabon.
Cecilia E. Parsberg
Cecilia Parsberg är Fil.Dr i Fri konst, hon bor och arbetar i Stockholm och pendlar till Karlstad universitet där hon är lektor i bildgestaltning med 30% forskning. Hennes arbeten har visats på bland andra Tate i London, på Moderna Museet, Nationalmuseum och Magasin III i Stockholm. Hon är aktuell med det turnerande offentliga verket En Plats i Europa och The Chorus of Begging and The Chorus of Giving, en installation i Statens Konstråds projekt Choreographies of the Social i Stockholm. Senaste publicerade essäer är ”We are losers and you have to learn from us” i internationella och interdiciplinära antologin Heritage and Borders, utkommer hösten 2019 och ges ut av Institutionen för Kultur och estetik, Stockholms Universitet i samverkan med Kungl. Vitterhetsakademien och ”Voices” i antologin Can a Person be Illegal? Refugees, Migrants and Citizenship in Europe utgiven av Uppsala universitet. Hennes doktorsavhandling i Fri konst, Hur blir du en framgångsrik tiggare i Sverige? En undersökning av tiggandets och givandets bilder 2011 till 2016 består av nio textkapitel och gestaltningar med rörlig bild och ljud.
Janine Antoni
Janine Antoni föddes 1964 i Freeport, Bahamas. Hon bor och arbetar i New York. Antoni mottog sin kandidatexamen från Sarah Lawrence College, New York och sin Master of Fine Arts från Rhode Island School of Design, 1989. Antoni ser sin konst som en pågående process i likhet med de dagliga sysslor som våra liv till stor del består av. Hon arbetar med att översätta dessa sysslor till skulpturala processer där hon undersöker kroppens möjlighe¬ter att skapa mening. Inför utställningen Free Port (2001) bad intendent Richard Julin de deltagande konstnärerna att fritt förhålla sig till Frihamnen. Utställningen undersökte Magasin III ur ett historiskt och platsspecifikt perspektiv. Antoni reste till sin födelseort Freeport i Bahamas, också den en frihamn. Hon samlade material från familj och vänner, och med alltifrån katthår till spetsar, skosnören och chipspåsar tillverkade hon ett 78 meter långt rep fyllt av minnen och historier. Moor är ett konstverk i ständig förändring – inför varje gång repet ställs ut förlängs det ytterligare med nya bidrag av ihopvävda livsfragment. Antonis soloutställningar inkluderar Accelerator, Stockholm (2018); Institute of International Visual Arts, London (2005, 2004); SITE Santa Fe, New Mexico (2002); Whitney Museum of American Art, New York (1998). Grupputställningar inkluderar Israel Museum, Jerusalem (2020); The Metropolitan Museum of Art, New York (2016); Hirshhorn Museum and Sculpture Garden, Washington (2014); New Museum, New York (2013); Moderna Museet, Stockholm (2012); Guggenheim Museum, New York (2007). Hon har även ställt ut vid documenta 14, Kassel (2017), samt Venedigbiennalen (1993); Johannesburgbiennalen (1995) och Istanbulbiennalen (1997). Antoni har mottagit flera utmärkelser, bland annat Anonymous Was A Woman Grant (2014); Creative Capital Artist Grant (2012) och The John Simon Guggenheim Memorial Foundation Fellowship (2011). Antonis verk ingår i samlingarna på National Gallery of Art, Washington; Museum of Modern Art, New York; Whitney Museum of American Art, New York; Israel Museum, Jerusalem; Guggenheim Museum, New York; San Francisco Museum of Modern Art; Art Institute of Chicago; Hirshhorn Museum and Sculpture Garden, Washington; Sammlung Goetz, München och Astrup Fearnley Museet for Moderne Kunst, Oslo.
Kimsooja
Kimsooja föddes 1957 i Taegu, Sydkorea. Hon bor och arbetar i New York, USA; Paris, Frankrike och Seoul, Sydkorea. Kimsoojas arbete utforskar teman som mellanmänskliga relationer, migration och textila hantverkstraditioner. Hennes multimediala praktik involverar bland annat performance, film, skulptur och platsspecifika installationer. I Kimsoojas performativa verk har frågor om icke-görandet som aktiv motståndshandling varit ett återkommande tema. Hon använder sig ofta av element ur koreansk kultur som bär spår av liv, minnen och historia. Under tidigt 1990-tal började Kimsooja använda så kallade bottarier i sitt arbete. Bottarin är en sorts tygknyte som i Korea historiskt använts som en enklare form av förvaring av ägodelar vid snabb förflyttning. Kimsooja representerade Korea vid den 55:e Venedigbiennalen med en platsspecifik installation i den koreanska paviljongen: To Breathe: Bottari (2013). Kimsooja har haft separatutställningar på bland annat Vancouver Art Museum, Kanada (2014); Miami Art Museum, Miami (2012); Baltic Center for Contemporary Art, Gateshead (2010) och på Hirshhorn Museum and Sculpture Garden, Washington DC (2008). 2006 hade hon en separatutställning på Magasin 3 Stockholm Konsthall. Hennes verk har senare ingått i grupputställningarna En tyst vår vandrar genom lägenheten (2021); Investigations of a Dog (2011) och Thrice Upon a Time (2010) på Magasin III.