Untitled
Första gången jag såg Katharina Grosses konst var på Hamburger Bahnhof i Berlin år 2000 då hon visade två, cirka 15 meter långa och kanske 4 meter höga, fristående väggar som möts i ett hörn. På de inre väggarna hade hon sprayat med mycket rött, lite ljusgrönt, blått och i mitten en del vitt. Det var tydliga svepande rörelser från sida till sida i måleriet; stora, mjuka gester. På väggarnas andra sida, den yttre sidan, hade hon målat med roller, upp och ner i ett något strängare, rakt rörelsemönster. I över- och underkant en ljusbrun ton och i mitten större partier med pastelltoner: lila, grönt och vitt. Jag slogs av hur självklart hennes måleri intog det enorma utställningsrummet och blev väldigt nyfiken på att se mer av hennes konst.
Jag tog kontakt med Katharina ungefär ett år innan utställningen på Magasin III öppnade. Efter ett antal email kom hon till Stockholm under två dagar i maj 2003. Samtidigt förberedde jag två olika höstutställningar. Den ena var en utställning med Henry Dargers otroliga teckningar. Dargerteckningarna lånades in från en privatsamling och lånet hade stränga, konservatoriska krav på ljusförhållanden. För att uppnå dem målade vi rummen mörkblå. I samma rum som Darger ställdes ut kom Katharina att skapa sina målningar direkt på golv, väggar och tak. Katharina och jag kom fram till att det nya verket skulle målas ovanpå den mörkblåa färgen, inte på den vita som annars är normen i museirummet.
Den 27 januari 2004 skrev Katharina Grosse i ett email:
”i’ll be in berlin and it would be great to discuss the show in my studio. i am already quite advanced but might change things again. there is actually a very interesting piece i have done last week in my bedroom in duesseldorf, where i painted a lot including bed, writing desk, books etc. ”
Den här målningen, som uppstår mitt i Katharinas eget sovrum, rakt över sängen och alla objekt, är ett spännande steg i Katharinas konst som hon utvecklade vidare i Stockholm, även här med hjälp av en säng. På Magasin III målade hon för första gången in objekt i en utställd målning och sådde ett frö till framtida objekt och tredimensionella målningar hon kommit att skapa under åren som följt.
Mellan slutet av februari och början på mars 2004 målade Katharina i nio dagar på Magasin III, från morgon till kväll. Hon valde femton olika färger som vi förberett i burkar. Dagarna när Katharina var i Stockholm följde i stort sett samma mönster: jag hämtade Katharina på hotellet, vi tog en kaffe på ett café och påbörjade dagens samtal. Sedan åkte vi till Magasin III där Katharina började måla, jag arbetade vidare på katalogen och annat. Vi tog pauser tillsammans under dagen för att diskutera utställningen. På kvällen åt vi middag och pratade vidare. Katharina är en oerhört nyfiken person som gärna talar om allt möjligt. Jag minns att vi till exempel talade mycket om dans, koreografi och rörelse i relation till måleri, vilket är ett spännande tema sett till Katharinas konst. Katharina kommer från Wuppertal i Tyskland där den berömda koreografen Pina Bausch var aktiv med sitt danskompani under Katharinas uppväxt.
När jag skriver den här texten har det gått tio år sedan vi visade utställningen som fick namnet Infinite Logic Conference. Katharina och jag har hållit kontakten under åren, vi har mötts på olika platser och jag har besökt hennes ateljé många gånger. Nu förbereder vi en ny utställning med utgångspunkt i den utställning vi gjorde 2004, tillsammans med verk av Sol LeWitt och Walter De Maria ur samlingarna på Magasin III. Den nya utställningen, wizz eyelashes, har två nya produktioner av Katharina som igen representerar nya kliv i hennes konstnärskap: ett textilverk inomhus som utgår från en platsspecifik målning från 2004 samt ett större verk utomhus där vi visar ett antal monumentala, sfäriska målningar på Nybroplan i centrala Stockholm.
Richard Julin, juni 2014
