Stool

Ai Weiwei utgår oftast från en kinesisk kontext men når ut även till en internationell publik genom att ständigt ta upp motsättningarna mellan gammalt och nytt, stabilitet och förändring, kontroll och frihet. En del i hans arbetsmetod är att utgå från befintliga objekt och skapa lekfulla manipulationer. Ai Weiwei är fascinerad av material, traditionella hantverksmetoder och har stor kunskap om kinesiska antikviteter. I en serie skulpturer har Ai Weiwei återanvänt byggelement från gamla hus eller tempel; dörrar och fönsterramar från Mingdynastin (1368–1644) har fått bilda nya strukturer. Antika möbler – bord, stolar och pallar – har plockats isär för att med traditionella hantverksmetoder fogas samman till nya objekt med en egen logik där den ursprungliga funktionen är försvunnen.

Verket i utställningen består av två pallar från Qingdynastin (1644– 1911). Pallarna är befriade från sitt ursprungliga historiska värde och det nya objektets funktionalitet och fysiska lagar är satta ur spel. Den sortens verk är inte skapade utifrån nostalgi inför det förflutna utan snarare för att ruska om konventionella uppfattningar om kultur och att ifrågasätta dess etablerade värde. Hans agerande står även som kommentarer till den ofta bisarra realiteten i det kinesiska samhället, där det moderna Kina har vuxit fram på bekostnad av medborgarnas personliga frihet.

Tessa Praun, intendent, januari 2012