Mentalt sällskap

Min första personliga kontakt med Truls Melin var i samband med att han erhöll Moderna Museets Vänners skulpturpris 2007. Jag satt vid den tiden i vänföreningens styrelse och fick i uppdrag att hålla i produktionen av en katalog som skulle utkomma i samband med prisutdelningen. Året därpå började vi på Magasin III att planera för att bjuda in en konstnär att skapa ett verk för vändplanen utanför vår entré. Mina tankar gick snabbt till Truls Melins lågmält lekfulla och ofta monokroma skulpturer. Sedan tidigt 1980-tal har han omsatt sitt intresse för barndomens fantasi, modellbyggande och konstruktion i verksserier förankrade i personliga minnen och referenser.

Efter att ha bjudit in Truls och kommunicerat med honom via telefon arbetade han på i sin ateljé i Köpenhamn under en tid. Hösten 2008 kom han upp till Stockholm och presenterade sitt förslag med hjälp av en modell. Han tänkte sig ett rörsystem som bygger på höjden, med en stående och en liggande figur införlivade i den labyrintiska strukturen. Verket skulle målas i en grön färgnyans som anses ha lugnande egenskaper och som Melin ofta återkommit till i sina arbeten. Färgen kan kännas igen från interiörer på psykiatriska kliniker, men även från trånga besättningsutrymmen i u-båtar och flygplan.

Den 19 mars 2009 anlände den färdiga skulpturen från Malmö på en öppen lastbil. Inför installationen hade ett fundament gjutits i vändplanen. Med hjälp av en gaffeltruck och en kran lyftes skulpturen på plats och monterades i sina fästen. Skyddsplasten kring skulpturen klipptes bort och gruset krattades över fundamentet. Truls som var med under hela proceduren var tystlåten men märkbart glad. Dagen avslutades med att hela teamet skålade med Truls – Mentalt sällskap var på plats och invigt.

De två figurerna är korta och kompakta. Endast näsorna är tydligt modellerade; i övrigt saknar de ansiktsdrag. Hopplöst fast i systemet tycks de ha smält samman med rören och deras statiska form. De två figurerna befinner sig i ett slags utanförskap, men gör varandra sällskap i en fantiserad och önskad gemenskap. Melin har själv refererat till sina verk som tystnadsskulpturer. Arbetet med dem var för honom ett sätt att avskärma sig från omvärldens brus.

I över ett decennium har Mentalt sällskap välkomnat såväl museets besökare som personal och alla andra som rör sig i området. Skulpturen både smälter in i den ruffa hamnomgivningen liksom kontrasterar i färg mot Magasin III:s tegelfasad. Ibland har skulpturen glittrat i sommarsolen; ibland har figurerna legat under bulliga snötäcken. De skiftande väderförhållandena har blekt den gröna färgen och med jämna mellanrum har skulpturen restaurerats och putsats upp.

Under årens lopp besökte Truls Melin Magasin III och tittade till sin skulptur vid några tillfällen. Curator Olga Krzeszowiec Malmsten och jag inkluderade Mentalt sällskap i vår utställning En tyst vår vandrar genom lägenheten (maj–december 2021). På utställningens nästsista dag kom Truls och hälsade på. Vi spenderade några timmar tillsammans, med att se på utställningen, titta in i samlingsrummet där chefstekniker Thomas Nordin arbetade med några verk och vi satt i entrén och pratade. Innan vi skildes åt tog vi på oss jackorna och gick ut i vinterkvällen. Vi diskuterade hur man bäst gör den dag då vi väljer att montera isär skulpturen för att lagra eller visa den inomhus. Truls var noga med att vi då behöver märka upp alla rörfästen och muttrar för att passformen ska bibehållas. Sedan tog jag en serie med bilder på Truls framför skulpturen. Några veckor senare nåddes vi av beskedet att Truls Melin gått bort. Ett av vår tids mest säregna och konsekventa konstnärskap har tystnat.

Hans verk, och för mig i synnerhet Mentalt sällskap, finns dock fortsatt bland oss, med en alldeles speciell poesi och närvaro.

Tessa Praun, januari 2022