Spiritus

INNEHÅLL:

Förord av David Neuman, chef Magasin 3 Stockholm Konsthall, och Mats Widbom, chef Riksutställningar
Spiritus, inledning av Richard Julin, intendent Magasin 3 Stockholm Konsthall, och Magnus af Petersens, tidigare utställningsproducent Riksutställningar
Fenomenet i ett rött klart sken, essä av Frank Hawken, sekreterare Marylebone Spiritualist Association
Eterisk kropp: sökandet efter ektoplasma, essä av Marina Warner, kritiker, författare och historiker


Utställningskatalog nummer 27
Antal sidor:
88, färg, illustrerad
Bandtyp:
inbunden
Formgivare: Mattias Givell

Språk: svenska och engelska
År: 2003
Utgivare: Magasin 3 Stockholm Konsthall, Riksutställningar
ISBN: 91-974236-1-0


UTDRAG:

Eterisk kropp: sökandet efter ektoplasma av Marina Warner

”Din tro kommer att bidra till att skapa fakta.”
William James

Under posten ”Duncan, Helen, fru” i katalogen på arkivet för Society for Psychical Research, som numera är inhyst i universitetsbiblioteket i Cambridge, dyker denna text upp:

”Exemplar av ektoplasma. Material som påståtts ha infångats från fru Helen Duncan, materialiserande medium”.

Jag bad att få se ”exemplaret av ektoplasma”. Bibliotekarien gav mig en konstig blick. Han sa: ”Är du säker? Det är väldigt otäckt.” Jag svarade: ”Föredrar du att jag tittar på det någon annanstans?” Jag tänkte att det kanske fanns en skammens disk dit jag skulle hänvisas för att inte störa andra låntagare. Han sa: ”Nej, men var diskret.”

Det fanns inget kroppsligt över ”exemplaret av ektoplasma” när det anlände, i den strikta bemärkelsen av mänsklig eller djurisk vävnad. Inuti låg en hopvikt hög av vitt fodertyg, ett billigt handgjort material som gulnat i färgen. Knappt fyra meter hade klippts av från rullen, med stadkanten ofållad och utan sömmar. Det hade tvättats och strukits men vecken efter skrynklorna syntes fortfarande: mönstren efter vecken avslöjade att tygstycket hade varit hårt lindat. Där fanns blodfläckar som inte försvunnit i tvätten.

Detta skrymmande tyg var det andliga stoff som Helen Duncan hade drivit ut ur sin kropp som ektoplasma. Det hade ”infångats” – den metafor som vanligen används av andevärldens utforskare – från fru Duncan under en seans 1939.

Helen Duncan var ett skotskt medium, som föddes 1898 och dog 1956. Hennes levnadsår visar hur sökandet efter ektoplasma – stoffet från den andra sidan, den eteriska kroppens substans – fortsatte långt in på 1900-talet. Dess existens ger fortfarande upphov till detaljerade diskussioner på nätet, med porträtt av och historier om dess heroiska protagonister. Fru Duncan hyllades under sin livstid för de molnformade ljusskenen, det böljande andestoff som utströmmade från henne medan hon satt i andekabinettet, stönande och skälvande medan transen fick grepp om henne. Ett mediums kropp blev en porös förmedlare medan fenomenet utsöndrades från mun, näsa, bröst och till och med vagina: hon fungerade som en överföringsenhet – en motsvarighet till den trådlösa mottagaren – och uppfångade kosmiska strålar vars vibrationer skapade fantomer och andenärvaro. (…)