Richard Long

INNEHÅLL:

Richard Long, essä av Roger Bevan, konsthistoriker och kritiker


Utställningskatalog nummer 6
Antal sidor:
24, färg, illustrerad
Bandtyp:
häftad

Språk: svenska och engelska
År: 1990
Utgivare: Magasin 3 Stockholm Konsthall


UTDRAG:

Richard Long av Roger Bevan

Richard Long har beskrivits som den ende landkonstnären eller som raka motsatsen till en landkonstnär. Han arbetar i landskapet men forslar inte ut maskiner i det och utformar det heller inte som en piedestal åt ett stort och störande monument. Han är intresserad av stenar men inte av att bygga ett nytt Stonehenge. Han använder landskapet men exploaterar det inte. Han respekterar det och rättar sig efter det hellre än att förvänta sig att det skall rätta sig efter honom. Hans närvaro i landskapet är diskret, nästan omärklig, men han har ägnat sig åt det med större fantasi än någon annan konstnär i sin generation.

Nyckeln till Longs konst är hans vandringar och under en karriär som nu omspänner nästan tjugofem år har han vandrat i många landskap, både sådana som är välbekanta för honom eftersom han lätt når dem från sitt hem i Bristol och sådana som är avlägsna och svårtillgängliga. Han har vandrat i västra England och i västra Irland men han har också vandrat i Peru och Bolivia, på den kanadensiska prärien, i Nepals och norra Indiens berg och i Sahara. Han vandrar inte för att resa (även om han reser till sina vandringar) och inte heller för nöjes skull eller för motionens skull (även om han får ett visst mått av båda dessa ting i sin verksamhet). Hans vandringar är en konstform och varje vandring ett konstverk. Han följer stigar som andra resenärer trampat upp eller åstadkommer egna stigar som betingas av hans stränga känsla för geometri eller för tidens eller avståndets dimensioner.

Han har vandrat i en timme, i en dag, i tre och en halv dag, i ett hundra timmar, i ett tusen dagar. Han har vandrat ettusen engelska mil och etthundratretton engelska mil. Han har vandrat till etthundra klippor på Dartmoor och längs floden Avon. Han har företagit vandringar som är lika långa (84 engelska mil) som floden Avon men i andra landskapstyper. Han har vandrat från kust till kust på Isle of Wight och tvärs över iberiska halvön från Atlantkusten till Medelhavskusten. Han har vandrat till tolv bergstoppar i skotska högländerna under tolv dagar. Han har vandrat norrut, han har vandrat fågelvägen, han har vandrat i meanderslingor.

Han har vandrat i cirkel och i koncentriska cirklar. Många gånger har han vandrat längs en rät linje och kanske gjort märken i marken med tån eller hälen för att markera linjen. Medan han fortfarande studerade på St. Martin’s School of Art i London 1967, gick han fram och tillbaka över ett fält och åstadkom en linje genom att trampa ner gräs och blommor med sina marschkängor. Sådana spår i landskapet är naturligtvis av kort varaktighet. Stigar växer igen, nertrampade grässtrån reser sig. Men hans vandringar får ett drag av varaktighet genom att de dokumenteras i fotografier och kartor och texter och genom att de biter sig fast i vår fantasi. (…)