Juan Muñoz

Juan Muñoz 1953 – 2001, Spanien.

”The spectator becomes very much like the object to be looked at, and perhaps the viewer has become the one who is on view.”

Three Laughing at One, 2001 är det sista verk som lämnade Muñoz studio när han avled oväntat, 2001. Verket är kännetecknande för den senare delen av Muñoz konstnärskap.

Juan Muñoz föddes 1953 i Spanien men reste mycket och formades av konstscenen i London och New York. Han började arbeta figurativt på 80-talet. Innan dess hade han intresserat sig för ljud och arkitektur i sina arbeten. En balkong på en vägg, en spiraltrappa eller en del av en ledstång placerades i rum och kunde ge känslan av att någon just lämnat eller var på väg. När dessa scenlika platser befolkades var det som ett tillägg i hans koreografi. Figurerna upplevs ofta som försjunkna i sig själva, eller när fler placerats tillsammans, som så engagerade av varandra att betraktaren blir lämnad utanför. Relationen mellan rummet, skulpturerna och betraktaren var viktig för Muñoz. Betraktaren blir en del av verket. Kanske byts till och med rollerna.

Muñoz intresserade sig för skulpturens begränsning och skillnaden mellan hur vi uppfattar en levande människa mot hur vi uppfattar en skulptur. Han menade att ju mer realistisk skulpturen är desto mindre inre liv verkar den ha. Han tog fasta på skillnaden genom att göra de figurer som dök upp i verken i lite mindre skala än den mänskliga. Återkommande har hans skulpturer varit sufflörer, buktalardockor eller haft asiatiska drag men på samma gång har de haft allmänna utseenden eller gjort allmänna gester. De känns därför aldrig specifika som ett porträtt trots att de är realistiska.

Genom att inkludera figurer i sina verk gjorde Muñoz dem berättande. Han blev en gång kritiserad för att vara en sagoberättare men tog det istället till sig och sa om sina figurer att kanske är de karaktärer som söker en författare. Själv publicerade han flera texter, både kritik och essäer. I titlar och innehåll i hans verk finns ofta referenser till teater, historia, poesi och skönlitteratur. Ett tema som han ägnade sig åt och skrev om var korttrick. Han gjorde också ett verk med ett spelbord där dolda kort oväntat dök upp (Table with Hold-Out, 1994). I Three Laughing at One ser vi tärningar i munnen på två av männen, kanske är de tänkta för en planerad eller redan genomförd bluff. Muñoz beskrev sina verk som en slags trick, som falskspeleri, och ansåg att konst handlar om att skapa illusioner: ”For me, what you see is not what it seems to be.”

Juan Muñoz har ställt ut på flera av de främsta konstinstitutionerna. Han gjorde ett verk för turbinhallen på Tate Modern, London (2001), en installation för Dia Art Foundation, New York (1996) och han har deltagit i flera grupputställningar. I Skandinavien har hans verk visats på Lousiana, Humlebaek (2000) och på Malmö Konsthall (1998).