”Staden förser oss med material samtidigt behåller den kontrollen och kontrollerar invånarna.”
Fabrice Gygi, ur audioguiden

Fabrice Gygi placerar kravallstaket på museum, hänger upp bomber så att de påminner om ljuskronor och gör ett provisoriskt röstbås för en obestämd nation. Konstnären Fabrice Gygi jämför sig med en figurativ målare. Han kopierar föremål som han iakttar i samtiden. Gygi tar fasta på deras former och material men förskjuter funktion och sammanhang. På Magasin 3 fylls rummen av skulpturer i industriella och militära material som rostfritt stål, presenning och spännremmar.

Gygi kritiserar auktoritära system i vår kultur genom att studera vardaglig arkitektur och vanliga objekt. Han liknar konstnärsrollen med en observatör som har möjlighet att ställa sig utanför samhället för att se, reflektera över och kommentera det som sker. Han ifrågasätter polisens förberedelser inför förväntade kravaller och vår besatthet av att känna oss säkra. Gygi ställer ständigt frågor – gör en airbag oss säkrare i bilen, eller innebär känslan av säkerhet att vi kör fortare? I hans verk Airbag Generation Yellow (2001) påminner utformningen snarast om ett hopptorn. Local de vote (2001) kommenterar demokrati som med konstnärens ord det ”minst dåliga” alternativet. Objekten i installationen erbjuder det nödvändiga för att rösta men är det tillräckligt för att uppnå demokrati att lådan för röstsedlar är transparent?

Tente Bar (1997) och Sound system sur chariot (1997) har delvis självbiografisk bakgrund med koppling till den alternativa techno-scenen. De är de äldsta utställda verken och en tänkbar utgångspunkt i utställningen. För Gygi erbjuder baren en slags möjlighet, ”när man inte har något annat kan man alltid öppna en bar”. Clean Point (1998) är en kommentar till åtgärder Rudy Giuliani, den tidigare borgmästaren i New York, genomförde i en artighetskampanj. Gygi presenterar en station med tvål och vatten för att tvätta händerna som kan rullas runt i staden.

Objekten uppmanar till reflektion. Förvillande likheter framträder mellan en konstruktion för tortyr och en klätterställning, mellan flyktingläger och festlokal. Samma ambivalens finns i det nya verket i två delar, Aquarium (2006) och Chèvre (2006), som konstnären skapat till utställningen på Magasin 3. Är de redskap för tortyr eller något lekfullt?

Utställningen stöds av Pro Helvetia – Arts Council of Switzerland.