Fabrice Gygi
INNEHÅLL:
The Aesthetics of Control, essä av Irene Hofmann, intendent Orange County Museum of Art
The Request for Proper Local Authorization Will Prevail (for an asthetics of camouflage), essä av Jean-Charles Massera, Le Magasin, Grenoble
Project for a Nudist Colony: Some Literary, Philosophical, and Political Fragments, essä av John Miller, amerikansk konstnär och skribent
MAGASIN 3-SUPPLEMENT:
Prolog av Richard Julin, intendent Magasin 3 Stockholm Konsthall
Kontrollens estetik, svensk översättning av Irene Hofmanns essä The Aesthetics of Control
Utställningskatalog publicerad i samband med utställningen på Orange County Museum of Art, Newport Beach, Kalifornien, 2005–2006
Antal sidor: 159, färg, illustrerad
Bandtyp: kartonnage
Magasin 3–supplement: 12 sidor, texter på svenska och engelska
Språk: engelska (även tillgänglig på franska och tyska)
År: 2005
Utgivare: JRP|Ringier
ISBN: 3-905701-26-X
SLUTSÅLD
Finns att läsa i vårt referensbibliotek
UTDRAG:
Kontrollens estetik av Irene Hofmann
Konst är för mig ett slags motstånd. Det hjälper mig att överleva i ett samhälle trots att jag inte alls kommer överens med det.
Fabrice Gygi (1999)
Fabrice Gygis arbeten är utformade som platsspecifika installationer, stora skulpturer och funktionella publika anordningar, som refererar till maktens sällan uppmärksammade arkitekturer i stadsmiljöer. I Gygis arbeten skalas den civila eller militära användbarheten bort från föremål så som åskådarbänkar, kravallstaket, podier, högtalare och tält, och laddas med en tvetydig politisk karaktär. Många av hans verk får en dubbel kvalitet och bär lika stora likheter med en tillfällig anordning för en fest eller ett torgmöte, som med en plats för en militärtribunal eller ett flyktingläger. De igenkännbara formerna och materialen får dessa verk att framstå lika välbekanta som främmande.
Deras uppenbara avsaknad av servicefunktion antyder nya tolkningar av deras former och en undersökning av de sociala, samhälleliga och politiska maktsystemen som de refererar till.
Det formella arvet från 1960-talets minimalism är starkt i Gygis verk, och tydligt i verkens storlek och form, de industriella materialen och verkens relation till betraktarens kropp. I Gygis händer får dock minimalismens inneboende reserverade hållning och slutenhet ge efter för objekt som är genomsyrade med ett starkt socialt och politiskt innehåll. Även om den inbyggda kritiken i Gygis verk ibland kan vara subtil är formerna för hans arbeten allt annat än det. (…)
