Ny museimodell

Hösten 2020 välkomnade Magasin III åter besökare efter att ha pausat den publika verksamheten under en treårig tankepaus (Intermission) av reflekterande introspektion med målet att utveckla en ny museimodell.


Den nya besöksmodellen syftade till att göra Magasin III tillgängligt via schemalagda och guidade visningar året runt, helt oberoende av det traditionella museikonceptet med säsonger. Utöver de aktuella utställningarna skapade modellen ökad transparens, och bjöd in människor att komma närmare konsten genom att ge tillgång till hur den skapas och vårdas när den inte visas. Personliga möten och fördjupning var vägledande principer.


Återöppningen sköts upp i sex månader på grund av den då pågående COVID-19-pandemin. När den nya besöksmodellen lanserades i oktober 2020, tog det ungefär fyra veckor innan pandemin satte käppar i hjulen som precis hade börjat snurra. Som om det behövdes ytterligare en påminnelse om att inte falla tillbaka i gamla mönster av säsongsbaserade produktionscykler, satte denna gång force majeure stopp för hela Stockholms kulturliv, liksom för en överhettad konstvärld globalt. Frestelser och förväntningar om vernissager, föreläsningar och andra evenemang byttes mot ett försiktigt trevande mot det okända. Att förhandla om framtida modeller för tillgång, utbildning och besöksupplevelser var inte längre ett val, det hade blivit obligatoriskt för en hel kultursektor. Kärnidéerna bakom Magasin III:s nya modell blev tätt förknippade med pandemin istället för att betraktas utifrån de verkliga resonemangen bakom dem.


Intermission (2017–2020) erbjöd museet möjligheten att dra sig ur konstvärldens höga tempo och intensiva produktionscykler bestående av en aldrig sinande ström av förhandsvisningar, vernissager, biennaler och prisutdelningar. Privilegiet att pausa gav en unik möjlighet att tänka nya tankar, omformulera vårt arbete och uppdrag.


Magasin III grundades 1987, vid en tid då privata konstinstitutioner knappt existerade i Sverige, med alla stora institutioner fullt finansierade av offentliga medel. Institutionen skapades som en frizon där traditionella institutionella parametrar togs ur drift. Magasin III kunde presentera konst för den lokala scenen som troligen annars inte skulle ha kommit hit. För konstnärerna innebar det en ny sorts plattform som kunde erbjuda flexibilitet på ett sätt som de prestigefyllda institutionerna inte kunde.


Sedan Magasin III:s tillkomst har många nya konstinstitutioner öppnats i Stockholm, Sverige och över hela världen. Det finns konstinitiativ som har gjort städer bortom de vanliga turiststråken, förorter och avlägsna platser i naturen till destinationer. Privata samlingar har blivit tillgängliga för allmänheten. Imponerande byggnader har uppförts. Det finns över 230 internationella konstbiennaler och triennaler. Utbudet av utställningar och tempot på tillhörande program har ökat. Många institutioner känner även ett behov av att erbjuda så mycket mer än bara konst och utbildning kring den för att locka besökare. Som en privat institution har vi privilegiet att skapa vårt eget uppdrag, och med detta kommer även friheten att omvärdera vår modell när andra inte kan. Med vår publika paus ville vi undersöka vad ett alternativ skulle kunna vara. Vi var tvungna att fråga oss själva: Hur kan en privat samlande institution förbli relevant på lång sikt? Hur kan vår institution vara lika flexibel som i början när det bara var medgrundare David Neuman och en assistent som drev verksamheten? Hur kan vi bygga vidare på vår historia och vår samling utan att bli en tidskapsel? Och hur kan vi undvika att tyngas av våra egna strukturer?


Vi har alltid betraktat vår institution som ”tillfällig”, varför en signaturbyggnad inte var ett alternativ för vår nya framtid. I stället lägger vi fokus, energi och resurser på innehållet. Vi vill låta innehållet bestämma strukturen, snarare än tvärtom. Detta har lett oss till att fortsätta bygga vidare på allt arbete, institutionell erfarenhet och kompetens som utvecklats under åren, men med en twist. Målet är att återigen fylla ett tomrum och skapa ett komplement till ett kulturellt och socialt landskap som har förändrats genom åren. Magasin III ska fortsätta att producera utställningar och samlingen ska växa hand i hand med programmet. Konstnärer ska även i framtiden ges möjligheten att experimentera och producera nya verk. Tillägget blev att göra institutionen mer transparent. Transparens i form av att dela med sig av den del av institutionens arbete som förflyttar konst från konstnärens sinne ut i världen. Transparens genom att ge tillgång till kreatörerna – konstnärer, curatorer och andra professionella och specialister. Detta innefattade även att utveckla innehåll för och tillsammans med högre utbildningsprogram, så att framtida curatorer, konstnärer och konsthistoriker får en djupare och praktisk förståelse för konstproduktion, utställningsskapande och omhändertagande av konst från en konstinstitutions perspektiv.


Den nya modellen skulle ge allmänheten tillgång till Magasin III genom schemalagda besök guidade av personal, året runt. I stället för att ibland tvinga in projekt i en given struktur och tidsram, skulle varje projekt få ta den tid och det utrymme det behöver. På detta sätt skulle det alltid finnas något att se och engagera sig i, både i sitt färdiga format och under process.


Inför återöppningen anpassades de fysiska utrymmena delvis för att stämma överens med denna nya modell. Två av utställningshallarna omvandlades permanent till arbetsrum för samlingen – utrymmen där konstverk förbereds och vårdas före eller efter interna utställningar och utlån. Allt tillgängligt för besökare i sällskap av och genom expertisen hos personalen. Under öppningsmånaden förbereddes bland annat den amerikanska konstnären Andrea Zittels storskaliga Wagon Stations inför utlån till Accelerator vid Stockholms universitet. Den stora utställningssalen på övervåningen ägnades tillfälligt åt de över 30 åren av utställningsskapande och projekt, samtal, skisser, idéer, tankar och minnen av det visuella, skrivna och i andra uttrycksformer.


Arkitektkontoret DinellJohansson anlitades för att hjälpa till att skapa en ny utformning för entré och bibliotek. De vägledande principerna gick hand i hand med den nya besöksmodellen – att bygga vidare på institutionens historia med en twist. Signaturdetaljer bevarades eller omformades för att passa de nya behoven. Entrén förvandlades till ett öppet utrymme, flexibelt och anpassningsbart för både den dagliga besöksverksamheten, större stående sammankomster samt sittande föreläsningar och samtal. Det gav utrymme för tillfälliga installationer av verk ur samlingen. Välkomstdisken skapades genom att återanvända bordet från det gamla biblioteket, som förstorades med en extra bordsskiva, handmålad med ett marmoreringsmönster. Konstnärerna Carin Ellberg, Lap-See Lam och Bella Rune bjöds in för att gestalta tre befintliga bänkar. Genom att blanda funktionalitet med konstnärligt uttryck erbjöd de en plats att slå sig ner på och där samtal kunde börja.


Referensbiblioteket, som hade varit placerat i entrén i över tio år, flyttades till ett eget rum. Arkitekterna uppfyllde önskemålet om ett kombinerat bibliotek och seminarierum (öppet för både personal, besökare, studenter och forskare) genom att skapa ett rum i rummet, där väggarna lämnades fria för att kunna installera konstverk. Delar av det gamla biblioteket återanvändes och kompletterades med ett annat hyllsystem. Hyllorna, fyllda med böcker, arrangerades så att de öppnade sig utåt mot korridoren, medan rummets inre hölls fritt från distraktioner. I mitten placerades ett långt bord med stolar för att läsa, samtala, lyssna och tänka. Konstnären Oscar Guermouche fick i uppdrag att skapa ett plats-specifikt permanent verk för biblioteket. The Fireman (2020) är ett textbaserat verk som löper längs delar av bordets fasta kant och är för det mesta täckt av bordets läderduk.


Detta var, i korthet, resonemangen och deras manifestationer bakom Magasin III nya besöksmodell. När världen gick vidare efter pandemin, fann Magasin III en mellanväg: ett museum som delade sin tid mellan regelbundna öppettider för allmänheten och fördjupad tillgång för studenter. Ett museum där den konstnärliga forskningen förkroppsligas i det fysiska mötet, och där den visuella upplevelsen är av primär betydelse. En plats för lärande, inte undervisning, där en kultur av praktik går före formell utbildning.

– Tessa Praun, museichef och chefsintendent, oktober 2020