Vad är unikt för den samtida kinesiska konstscenen? Vad gör den annorlunda från den västerländska? Relationen individen/kollektivet – går det att ”läsa” inom konsten? De personella resurserna som finns i samband med att man skapar konst i Kina – är det en styrka eller en svaghet? Kan konsten vara fri i en icke demokrati?

Panel bestående av:

Lars Nittve, verkställande direktör M +, Hong Kong.

Jérôme Sans, internationell curator och kreativ chef och chefredaktör för tidningen L’Officiel Art.

Uli Sigg, betydande samlare av kinesisk samtida konst.

Karen Smith, skribent, kritiker och curator baserad i Peking.

Moderator: David Neuman, museichef Magasin 3, Stockholm.

Läs mer på utställningens egna hemsida

Samtal mellan Tessa Praun, intendent på Magasin 3 och curator för Ai Weiwei-utställningen och Ulrich Wilmes, chefsintendent Haus der Kunst, München.

Evenemanget ägde rum på Bio Rio, Hornstulls Strand 3, kl 18. Samtalet är på engelska.

I sin konst utgår Ai Weiwei oftast från sin lokala kontext och använder gärna ikoniska föremål med stort kulturellt eller symboliskt värde för kineser. I sitt arbete pendlar han mellan rollerna konstnär, bloggare och politisk aktivist.

Samtalet kommer att ge en introduktion till Ai Weiweis konstnärskap. Utifrån verken som visades på utställningen So Sorry på Haus der Kunst 2009 kommer Tessa Praun och Ulrich Wilmes att diskutera Ai Weiweis formspråk, arbetsmetod och grundläggande drivkraft.

Tessa Praun, född 1977 i Stockholm, är intendent på Magasin 3 och curator för utställningen med Ai Weiwei. Tessa har arbetat på Magasin 3 sedan 2004 och gjort utställningar med bland andra Christian Boltanski, Annika von Hausswolff, Kimsooja, Miroslav Tichy & Julia Margaret Cameron, Marijke van Warmerdam och ett antal utställningar med verk från Magasin 3:s samling som t.ex Thrice upon a time och Investigations of a Dog. Hon är utbildad kulturvetare och har tidigare arbetat på Kunstverein München.

Doktor Ulrich Wilmes är född 1953 i Essen, Tyskland. Han studerade konsthistoria samt tyska och litteratur vid Ruhr-universitetet i Bochum och disputerade med en avhandling om Rosso Fiorentino und der Manierismus. 1985-87 var han praktikant på Westfälisches Landesmuseum für Kunst und Kulturgeschichte i Münster, och deltog i arbetet med utställningen Skulptur Projekte i Münster 1987. 1988-91var han intendent vid Portikus i Frankfurt am Main. Under 1990-talet var han intendent och sedermera direktör för samtida konst på Lenbachhaus i München. 2000-08 var han biträdande chef för Museum Ludwig i Köln och sedan 2008 är han chefsintendent på Haus der Kunst i München. Ulrich Wilmes har gjort många utställningar och publikationer om internationell samtidskonst, t.ex. Dan Graham, Jörg Immendorff, On Kawara, Ellsworth Kelly, Per Kirkeby, Matt Mullican, Gerhard Richter, Ulrich Rückriem, Ed Ruscha, Lawrence Weiner.

Intendent Elisabeth Millqvist visar utställningen Always in a Spiral med Maria Nepomuceno.

Chefsintendent Richard Julin samtalar med Tom Friedman om hans konstnärskap och arbetet med utställningen Up in the Air på Magasin 3.

Intendent Elisabeth Millqvist visar utställningen Seven Wall Drawings och berättar om Sol LeWitts berömda väggmålningar.

Chefsintendent Richard Julin guidar genom utställningen Up in the Air av Tom Friedman.

Upplev Sol LeWitts väggteckningar, ta del av nedslag i konstnärens tidigare utställningar i Sverige och se Sol LeWitt berätta om sin konst i dokumentären 4 Decades.

Visning
Kvällen börjar klockan 18 med att intendent Elisabeth Millqvist presenterar utställningen Seven Wall Drawings tillsammans med specialinbjudna gäster som alla har erfarenhet av LeWitts verk. Medverkar gör:

Olle Granath som var chef på Moderna Museet 1980-1989 och gjorde utställningen Flyktpunkter 1984 med Sol LeWitt, Eva Hesse m. fl.

Joachim Carlsson är konstnär och ledde installationen av en storskalig väggteckning på Nordiska Akvarellmuseet 2002.

Inger Hägglund Tornberg var gift med Anders Tornberg som ställde ut verk av LeWitt på sitt galleri i Lund. 1983 visade ”Galleriet” tre väggteckningar.

William Aronowitsch visade väggteckning #371 på Galerie Aronowitsch 1982.

Film
Sol LeWitt tyckte att han bäst representerades av sitt arbete och ställde sällan upp på intervjuer. Följ konstnären i ett ovanligt undantag då vi visar ett filmat samtal mellan Sol LeWitt och curatorn Gary Garrels. I filmen 4 Decades går LeWitt tillsammans med Garrels igenom sin retrospektiva utställning på San Fransisco Museum of Modern Art som innehöll verk från 1960 till 2000. Filmvisningen börjar kl 19.

Passa på och ät en enkel middag hos oss, caféet är öppet till kl19. Fri entré till programkvällen. Välkomna!

Det är svårt att misslyckas med en bra ide – Om konceptkonst och Sol LeWitts väggteckningar.

Drawing environments. On the ‘technology’ of Sol LeWitt’s Wall Drawings

Sabeth Buchmann är konsthistoriker och kritiker. Hon är professor för modern och postmodern konst vid konstakademien i Wien och institutionsledare vid institutionen för konstteori och kulturvetenskap. Hon skriver regelbundet för tidningar och kataloger och sitter i styrelsen för den Berlinbaserade tidningen Texte zur Kunst. Hon är författare till boken Denken gegen das Denken. Produktion – Technologie – Subjektivität bei Sol LeWitt, Hélio Oiticica und Yvonne Rainer 2007 och medredaktör till bland annat Art after Conceptual Art 2006 (med Alexander Alberro). Fri entré till föreläsningen.

*Meningar om konceptkonst, Sol LeWitt utställningskatalog, Nordiska Akvarellmuseet 2002

Lygia had the power to transcend art and propose experiences of life! Her work is so, so strong and alive!!! (Maria Nepomuceno)

Corinne Diserens, frilansande curator som skapat två stora retrospektiva utställningar med Lygia Clark (1920-1988) föreläste 11 maj på Magasin 3. Utgångspunkten för föreläsningen var Clark som en viktig inspirationskälla för Maria Nepomuceno som är aktuell med en utställning på Magasin 3 under våren 2010. Tillsammans med Helio Oiticica kan Lygia Clark beskrivas som en oundviklig referens för generationer av konstnärer i Brasilien. I Sverige har hon framförallt presenterats som en viktig del i den neokonkretistiska rörelsen i Rio de Janeiro från slutet av 50-talet. Hon fick stort gehör för sina tidiga målningar och objekt. Corinne Diserens presenterade föreläsningen som ett collage över Lygia Clarks oeuvre och hennes fokus var snarare konstnärens senare verksamhet. Clark utmanade omvärlden genom hur hon integrerade konst och psykoterapi i sitt arbete. Hon kom att betrakta åskådaren som en deltagare, en klient och kallade sina sessioner för behandling. Diserens visade filmklipp från situationer där Clark berättade och demonstrerade hur hon använde sina objekt och vad hon tänkte kring dem med tyngdpunkt på det taktila. I ett avsnitt visade Clark det objekt hon kallade sitt första, renaste och bästa – en försluten plastpåse fylld av luft som hon eller klienterna höll i sina händer och förde över kroppen. En annan sekvens var dokumentation från Baba Antropofágica som Maria Nepomuceno refererar specifikt till när hon talar om hur Clark influerat hennes konstnärskap, hon beskriver sin upplevelse:

In this experience one person had to be laid on the floor and the other persons, with spools of thin threads in their mouths, start to take out the wet thread, out of the mouth and let it fall over the lying person. I read about this experience when I was pregnant…it inspired me to do a video in 2002. I was then seven months pregnant. It made me feel in touch with this proposition of Lygia, I feelt I understood the profound sense of freedom and vicerality of her work.

Diserens lät också andra aktiva konstnärers verk spegla de idéer som var centrala för Clark som till exempel Tricia Browns Man Walking Down the Side of a Building först uppförd 1970. Fragment av dokumentation av Clark och andra konstnärer utgjorde Diserens collage-presentation som slutade med lästips.

Corinne Diserens är frilansande curator. Hon har tidigare varit chef för Museion, Bolzano; Musée des Beaux-Arts de Nantes, Musées de Marseille och Carta Blanca, Madrid. Corinne Diserens har också arbetat som curator på IVAM, Valencia. Hon var curator för den retrospektiva utställningen Lygia Clark på Musée d’Art Contemporain – MAC, Marseille och tillsammans med Suely Rolnik gjorde hon utställningen Lygia Clark, de l’oeuvre à l’évènement. Nous sommes le moule. A vous de donner le souffle 2005 på Musée des Beaux-Arts i Nantes.