Augusti 2021
Idun Baltzersens Blå timmen (2018) visades under våren och hösten 2021 på Magasin III som en del av samlingsutställningen En tyst vår vandrar genom lägenheten. Nedan kan du läsa en kortare intervju med konstnären om verket.
Fråga: I verket Blå timmen, precis som i många andra av dina verk, skildras de avbildade karaktärerna med ryggen vänd mot betraktaren. Kan du berätta mer om dessa karaktärer?
Idun Baltzersen: Jag tycker ryggen är intressant därför att den är en del av kroppen man själv inte kan se. Det är något främmande över ryggar. De bortvända karaktärerna är också främmande för betraktaren, de avvisar betraktaren eller är upptagna med något som gör att dom inte möter betraktarens blick. Karaktärerna är också ofta unga kvinnor. Flätor och hästsvansar lämpar sig bra att skildra i träsnitt. Då jag gjorde verket var jag speciellt intresserad av hästtjejer och hur ryttarens fläta ofta reflekterades i hästens svans. När man gör träsnitt av dessa så börjar de se alltmer lika ut. Stallmiljön är dessutom rätt så hård. Jag är också intresserad av att återskapa en social struktur eller hierarki, karaktärerna får vara i grupp men de agerar inte med varandra, de ser ganska ensamma ut. Jag blir ofta inspirerad av populärkultur, film och tv, och samlar referensbilder genom att till exempel göra screenshots eller själv återskapa intressanta gester eller karaktärer som jag hittar.
F: Hur skulle du beskriva arbetsprocessen när du skapade Blå timmen?
IB: Jag samlar alltid ett antal karaktärer innan jag gör ett sådant verk. Jag gör sen enkla skisser baserade på dessa som jag använder som underlag och projicerar upp på plywood, ofta i fabriksformatet (122 x 244 cm). Typen av trä väljs med omsorg, vissa träsorter är mjukare och vissa kan ge väldigt mycket trästruktur i det färdiga trycket. Björk som jag använde i Blå timmen är mjukt, men har ingen särskild struktur och tillåter att man karvar fritt i alla riktningar. Jag karvar in en enskild karaktär i varje plywoodskiva, den är målad svart så att jag ska kunna se vad jag gör, när jag karvar fram det ljusa ur bilden. När bilden är klar är det dags att trycka, som jag gör för hand, på textil, i olika färger. Efter att jag har gjort ungefär fem tryck av varje karaktär sorterar jag de olika färgerna i högar, och försöker tänka på vilka som passar ihop. Sen klipper jag i trycken, jag låter de ligga på golvet i ateljén, flyttar runt de olika figurerna och försöker hitta en bra komposition, lite som om de vore pappersdockor. När jag är nöjd med bilden syr jag ihop allting.