Texture 1 & 2
Första gången jag såg verk av Mika Rottenberg var på Whitneybiennalen i New York 2008. Det var Cheese (2007), en rumslig installation med videoprojektioner vars fiktiva historia kretsar kring sex långhåriga systrar som med hjälp av sitt hårsvall och mystiska ritualer tillverkar ost. Det var något av det märkligaste och samtidigt mest tilltalande jag någonsin sett inom konsten. Jag började ta reda på mer om Mika Rottenberg och upptäckte i henne en av vår tids mest spännande och egensinniga konstnärer.
Våren 2012 kontaktade jag henne. I februari året därpå stod hennes utställning Sneeze to Squeeze klar för våra besökare att uppleva. Däremellan hann vi träffas i Nottingham, Stockholm och flertalet gånger i New York innan hon under större delen av januari 2013 befann sig på Magasin III för att installera utställningen.
Till utställningen skapade Mika specifikt verket Tsss samt en grupp om sex nya skulpturer. Skulpturerna Texture 1–6 påminner lite om cupcakes, eller snarare glasyren på dessa amerikanska sockerbomber, och är hennes första rent objektbaserade verk. Fyra av skulpturerna (två skulpturpar) ingår numera i Magasin III:s samling.
I ett e-mail den 21 oktober 2012 skrev Mika:
”När det gäller ’strukturskulpturerna’ – är mycket entusiastisk över att göra dem, jag tror att de kommer att bli ett utmärkt tillskott i utställningen – har experimenterat och tänkt på alla alternativ, och efter att ha funderat och tittat på testerna som vi gjorde, är det tydligt för mig att alla bör göras i plast. slutresultatet blir 6–9 plattor med olika strukturer och färger, trasiga fragment som påminner om några av de arkitektoniska komponenterna som syns i filmerna.” (översatt från engelska)
Vid ett tidigare besök i New York hade jag sett de råa avgjutningarna. Olika stora delar i vit plast med varierande grova ytor. När jag var tillbaka i New York åkte jag på nytt till Brooklyn, där Katrin Altekamp, som ofta hjälper Mika med att bygga strukturer och prototyper inför filminspelningarna, har en ateljé med vidunderlig utsikt över Manhattan. En enorm frakthiss tar dig upp i den gamla lagerbyggnaden. Skulpturerna stod lutade mot samma vägg som sist, men nu i pastellgult, -rosa, -grönt, -blått och knallgrönt. Mika, med sin dotter Mila i vagnen, gick fram och tillbaka mellan skulpturerna, tog upp en svamp doppad i gul färg och duttade på de toppiga delarna av den ljusgröna skulpturen. Vi tittade och pratade om olika färgkombinationer och känslor kring dem. Den minsta skulpturen hade först varit starkt blå, sedan knallgrön och under tiden jag var där experimenterade Mika med vita detaljer. Lådorna med verken anlände till Stockholm och Magasin III några veckor senare och vi öppnade dem tillsammans. Den rosa skulpturen hade också fått gula toppar och den lilla skulpturen hade blivit bemålad med en mängd olika färger som får den att se ut som en Monetmålning i närstudie.
I utställningen lutade vi de sex skulpturerna mot en av väggarna i den stora salen på nedervåningen, ungefär på samma sätt som de hade stått lutade i ateljén i Brooklyn. Där stod de i anslutning till Cheese, som jag hade sett på Whitneybiennalen, och till Squeeze med sitt nya tillägg Tsss, som numera också ingår i Magasin III:s samling. Och som ytterligare en del i den för Mika typiska brokiga sammanställningen och ljudbilden fanns även de nysande männen i filmen Sneeze. Att uppleva verk av Mika Rottenberg är verkligen ett visuellt och konceptuellt fyrverkeri vars märkliga logik känns absurt självklar.
Tessa Praun, juni 2014
