Mona Hatoum, 1952

Electrified (variable IV)

2022
Köksredskap, möbler, elkabel, glödlampa, transformator
Dimensions variable
Magasin III Produktion

Magasin III har följt Mona Hatoums praktik alltsedan det tidiga 1990-talet. 2004 presenterades en omfattande retrospektiv utställning av hennes arbete på Magasin III – ett samarbete med Hamburger Kunsthalle och Kunstmuseum Bonn. Utställningen var den dittills största presentationen av Mona Hatoums arbete i Sverige. Våren 2022, nästan två decennier senare, bjöd vi återigen in Mona Hatoum att ställa ut i formatet Revisit – ett utställningsformat som möjliggjorde för museet att återkoppla till konstnärskap, vars verk fanns i museisamlingen.

I utställningen Mona Hatoum – Revisit var återbesöket närvarande som utställningsformat, men var även tydligt i Mona Hatoums egen arbetsmetod. Som utgångspunkt för utställningen valde Hatoum tre av sina tidigare verk ur Magasin III:s samling (Quarters, 1996; Vicious Circle, 1999; Nature morte aux grenades, 2006–2007). I utställningens första del presenterades även det omfattande arkivverket Performance Documents, 1980–1987/2013, som gav en introduktion till Hatoums tidiga performativa praktik och hur den tydligt relaterade till hennes senare arbete inom skulptur, video och installation.

För utställningen skapade Mona Hatoum verket Electrified (variable IV), 2022 – en installation som knöt an till ett experimenterande med köksgeråd och elektricitet som förekommit i hennes arbete alltsedan 1970-talet. Skulpturen bestod av ett antal hushållsföremål. Köksgeråd som stolar och saxar var här varsamt utvalda och sammanlänkade i en omfattande skulptur som hängde ner från taket. Genom metallen i de sammanfogade objekten leddes elektricitet till en glödlampa som hängde lågt ovan golvet. Elströmmen fluktuerade, likt en pulserande kraft, och gav objekten liv, samtidigt som den bildade ett potentiellt livsfarligt kretslopp.

Skulpturen, som till synes var lekfull och vars objekt kunde associeras till hemmiljön, hade genom sin förmåga att leda ström förvandlats till ett lågmält hotfullt objekt. Redan 1979 gjorde Hatoum en variant av skulpturen i samband med att hon började utforska installation som befann sig i gränslandet mellan konstnärliga och teknologiska experiment.

Det gemensamma planerandet av utställningen påbörjades 2020, under en tid som präglades av Covid-19 och alla de restriktioner som följde på pandemins utbrott. Tillsammans med Mona Hatoum hade vi föreställt oss en arbetsprocess som till stor del skulle ske lokalt, på plats i Frihamnen. Den planen fick givetvis ändras tvärt i takt med att samhället alltmer stängde ner under den då rådande pandemin. Vi hann med att gemensamt påbörja utställningsplaneringen tillsammans i London innan de nationella restriktionerna gjorde det omöjligt att resa. Detta var även anledningen till att vi till sist fick göra installationen av utställningen med Mona Hatoum närvarande via länk. Att installera utan att ha konstnären fysiskt närvarande var såklart inte vad jag hade föreställt eller önskat mig, men det blev intressant och innerligt på ett sätt jag inte förväntat mig. Det krävde god kommunikation och ömsesidigt förtroende. Jag slogs av hur väl Mona Hatoum kände till sina verk, hur hon – trots sin fysiska frånvaro – hela tiden var mån om att förstå hur verken tog plats ur olika vinklar, ljus, i relation till rummet, varandra och inte minst till betraktaren. Hon hade inte bara total kännedom om verken vi installerade, utan mindes även utställningsrummet så exakt att det var svindlande att tänka sig att hon varit där arton år tidigare.

Olga Krzeszowiec Malmsten, curator för Mona Hatoum – Revisit, oktober 2024