Pipilotti Rist – Grattis!

INNEHÅLL:

Prolog av David Neuman, direktör Magasin 3 Stockholm Konsthall
Porträtt av Pipilotti Rist, intervju av Richard Julin, chefsintendent Magasin 3 Stockholm Konsthall


Utställningskatalog nummer 36
Antal sidor:
160, färg, illustrerad
Bandtyp:
inbunden
Formgivare: Fellow Designers

Språk: svenska (även tillgänglig på engelska och tyska)
År: 2007
Utgivare: Magasin 3 Stockholm Konsthall och Lars Müller Publishers
ISBN svensk utgåva: 978-91-976646-0-8
ISBN engelsk utgåva: 978-3-03778-108-1
ISBN tysk utgåva: 978-3-03778-107-4


UTDRAG:

Porträtt av Pipilotti Rist av Richard Julin

(…) Richard: Jag skulle gärna vilja ta upp något i ditt beteende, som har slagit mig vid våra möten. Det är en sorts tydlig respekt som du bemöter alla personer i din omgivning med. Det är ditt sätt att tala, men också hur du uppträder. Du håller till exempel alltid upp dörren för alla! Samma respektfulla hållning gentemot andra tycker jag mig se i din konst. Känner du igen dig i det jag säger?

Pipilotti: Frågor rörande moral och motivation tycker jag är mycket spännande just nu, eftersom jag befinner mig i en fas av förändring. Det finns det politiska förhållningssättet, som gäller mitt arbete, och det personliga. Vissa saker förlorar sin oskyldighet så fort man talar om dem – när någon säger till dig: Du är så spontan, du är så hjärtlig eller du är så uppmärksam… För mig handlar det här om moral, etik i praktiken, det man inte talar om. Det speglar din människosyn. Och så har vi de politiska åsikterna. Däremellan finns flera felkopplingar. Jag var tvungen att lära mig att den rätta ideologin inte existerar. Människor, som förpackar moralen och föreställningen om det ideala i en sluten ideologi eller i en religiös hypotes, tycker jag är suspekta. Men trots det intresserar mig den nya människan. Det där med att öppna dörren… Du träffade ju precis min mamma Anna ute på gatan. Hon lärde oss barn att vara artiga och att ställa upp för andra. En hel del har att göra med den moral man övertar som barn. Det är viktigt för mig att människor är varsamma mot varandra och att man ömsesidigt tar varandra på allvar.

Det är idéer i teorin som motsvarar mitt sätt att vara, men samtidigt har jag en känsla av att ha förlorat många år på grund av vänsterideologins inskränkta perspektiv och rädslan för Guds straff. Jag vill hålla upp dörren av egen fri vilja. Det där gör mig just nu helt förvirrad.

Richard: Du tillåter dig själv att tvivla?

Pipilotti: Folk frågar mig ofta: Är din konst feministisk? Jag är feminist, det är en självklarhet och fullkomligt logiskt så länge inte horisonten är lika vid för alla. Men det finns tusentals andra insikter som färgar mina undersökningar. Även om jag har en positiv bild av människan får ambivalensen plats i mina verk. Att acceptera denna ambivalens borde kunna hjälpa en att bli mildare gentemot sig själv. Det är något som jag eftersträvar i mitt arbete. När besökare upplever mina verk vill jag att de är mindre hårda mot sig själva. Det är kanske det du känner av. Själv är jag naturligtvis inte där mina verk är. Som människa kan jag inte helt och hållet förstå den sorglöshet och kraft som jag delvis explicit söker eller vill skala fram i mina verk. Som person är jag inte identisk med mina verk. Ibland ser jag på mig själv som neurotisk och ängslig. Helt explicit har jag bestämt att jag inte vill överföra dessa känslor direkt till verken, men jag bör inte heller förneka dem där. (…)