Måleri – det utvidgade fältet

INNEHÅLL:

Förord av David Neuman, chef Magasin 3 Stockholm Konsthall, och Bo Nilsson, chef Rooseum
Måleri – det utvidgade fältet, essä av Sven-Olov Wallenstein, svensk filosof och professor


Utställningskatalog nummer 16
Antal sidor:
136, färg, illustrerad
Bandtyp:
häftad
Formgivare: Marja Pennanen

Språk: svenska och engelska
År: 1996
Utgivare: Magasin 3 Stockholm Konsthall
ISBN: 91-972986-0-3

Kan köpas i vår museientré för 300 kr


UTDRAG:

Förord av David Neuman och Bo Nilsson

Måleriets position har varit föremål för en diskussion som har pågått i stort sett sedan slutet av 1800-talet då fotografiet kom att framstå som en svår konkurrent i avbildningen av verkligheten. Men det är först på 1960-talet, då man kunde se de första tecknen på modernismens upplösning, som man kan finna embryot till den diskussion som fortfarande är aktuell idag. Denna diskussion har till stor del handlat om begreppen liv och död. Att diskussionen skulle komma att föras i så drastiska termer har sina rötter i den senmodernistiska föreställningen som fick sitt mest pregnanta uttryck i Clement Greenbergs föreställningsvärld. Grundtanken i hans teoribildning var att modernismen under den gyllene fasen hade reducerat allt som inte var estetiskt för att utrycka den rena essensen. I denna reduktiva strävan hamnade det modernistiska måleriet till slut i en återvändsgränd där den interna problematiken blev alltmer esoterisk. Återstod gjorde bara ett intresse för måleriets minutia, där varje beslut om spännramens tjocklek och storleken på dukens gräng framstod som väsentliga konstnärliga beslut. Vad fanns nu kvar att reducera för att måleriet skulle kunna behålla sin estetiska immunitet? Trots modernismens haveri tycks inte frågan helt och hållet utagerad; med jämna mellanrum talas det om måleriet som en utsatt konstform som måste hållas fri från influenser från den samtida verklighetens kaotiska mångfald för att behålla det som är måleriets specifika karaktär eller essens.

Idag är det ganska få som tror att måleriet kan överleva bara som en institutionaliserad kvarleva från modernismens tidsålder. Det finns en tilltro till måleriet som en flexibel praktik som måste vända sig bort från sina egna interna angelägenheter för att nå förnyelse.

Detta har inneburit att intresset har vänts från frågan om måleriets begränsningar till att riktas emot dess möjligheter. Det gäller inte minst en rad utställningar som har tillkommit på senare år: Unbound – Possibilities in Painting (Hayward Gallery, London 1994), Pittura Immedia – Malerei in den 90er Jahren, (Neue Galerie am Landesmuseum, Joanneum, Graz, 1995), Das Abenteuer der Malerei – Eine Reise in die Bildkunst der neunziger Jahre. (Württembergischer Kunstverein, Stuttgart och Kunstverein für die Rheinlände und Westfalen, Düsseldorf, 1995), Des Limites du tableau – les possibles de la peinture (Museé départemental de Rochechouart, 1995), Painting Outside Painting – 44th Biennial Exhibition of Contemporary American Painting, (Corcoran Gallery of Art i Washington 1995–96). (…)