Lara Schnitger – My Other Car is a Broom
INNEHÅLL:
Prolog av David Neuman, direktör Magasin 3 Stockholm Konsthall
9 januari, 2005, Los Angeles – samtal mellan Richard Julin och Lara Schnitger, intervju av Richard Julin, intendent Magasin 3 Stockholm Konsthall
Utställningskatalog nummer 32
Antal sidor: 40, färg, illustrerad
Bandtyp: häftad
Formgivare: Kristina Brusa
Språk: svenska och engelska
År: 2005
Utgivare: Magasin 3 Stockholm Konsthall
ISBN: 91-974236-6-1
UTDRAG:
9 januari, 2005, Los Angeles – samtal mellan Richard Julin och Lara Schnitger av Richard Julin
Richard Julin: Lara, du kommer från Holland, du reser mycket, har bott i Japan under en längre period och för närvarande bor du i Los Angeles. Hur viktig är platsen där du bor för din konst?
Lara Schnitger: Jag är en ganska rastlös själ, men ibland måste man stanna upp på en plats under en tid. Det som lockar mig med L.A. är delvis att flera av de resor jag gjort under åren kommer samman i den här stan. Det finns så många olika områden i Los Angeles som är autentiska och nära sitt utländska ursprung, så mycket det nu går inom en annan kultur. I Lilla Tokyo nära min ateljé, till exempel, där kan man gå och handla i helt japanska affärer. Efter att ha bott ett år i Japan lärde jag mig vad kultur är för mig. Innan jag åkte dit hade jag aldrig tänkt något djupare om min egen kultur, men chocken över att vara i Japan visade mig att kultur är som en tröst. Som att faktiskt vilja gå på McDonald’s i Tokyo bara för att känna sig lite mer normal, därför att det är en plats som du känner igen. Det är den känslan av att känna sig obekväm som jag vill använda i mitt arbete. Jag vill fortsätta utmana mig själv och låta saker utifrån påverka mig. Och som jag sa, L.A. låter detta hända på en enda plats. Saker och ting faller på plats här för mig. Till exempel finns det ett omfattande buddhistiskt tempelliv här. Jag älskar tempel som platser där konst skapas, ofta på de mest eklektiska vis. Kyrkor tycker jag är för målare och tempel är fantastiska för skulptörer, som jag! I buddhistiska tempel finns det fantastiska installationer.
I en del av dessa tempel skänker människor vatten till gudarna, men ibland lägger de dit Coca Cola-flaskor eller sakéflaskor. I ett tempel i Japan såg jag Barbie-dockor och Hello Kitty bredvid de gamla stenskulpturerna. Jag tycker att vår tid är sådan. Särskilt L.A. Denna blandning av saker som är helt logisk för mig stämmer med min förhoppning om att konst på något sätt kan vara universell.
RJ: Under installationen av din utställning måste vi stänga av dina rum, eftersom två andra utställningar är öppna för allmänheten på Magasin 3. Vi började prata om detta faktum, som sedan ledde till ett stort nytt verk, Gridlock. Det faktiska verket kommer att vara det som stänger av rummet. När utställningen väl öppnar kommer du att förändra verket till något nytt, integrerat i utställningen.
LS: Ja. Under mitt första besök i Stockholm pratade vi om att stänga av rummen av praktiska skäl. Ganska snart kom min fascination för japanska byggarbetsplatser fram. När jag var i Japan tog jag tonvis av bilder av sådana platser. Så jag tänkte att om vi behöver sätta upp en skylt och ett slags rep som talar om för folk att utställningen håller på att installeras, så ville jag använda mig av det. Jag har arbetat med lappverk tidigare och med en koppling till dem började jag tänka på skyltar, texter, väggar och det faktum att man kommer att stöta på det här verket, särskilt innan själva utställningen faktiskt öppnar. (…)