Kimsooja

INNEHÅLL:

Prolog av David Neuman, direktör Magasin 3 Stockholm Konsthall
Sydkorea vs. New York – att leva med två kulturer: Tessa Praun samtalar med Kimsooja, juni 2006, intervju av Tessa Praun, assisterande intendent Magasin 3 Stockholm Konsthall
Konkret metafysik: Doris von Drathen om Kimsooja, essä av Doris von Drathen, tysk konsthistoriker och kritiker

Utställningskatalog nummer 34
Antal sidor: 56, färg, illustrerad
Bandtyp: kartonnage
Formgivare: Fellow Designers

Språk: svenska och engelska
År: 2006
Utgivare: Magasin 3 Stockholm Konsthall
ISBN: 91-974236-8-8

Kan köpas i vår museientré för 300 kr

UTDRAG:

Sydkorea vs. New York – att leva med två kulturer: Tessa Praun samtalar med Kimsooja, juni 2006 av Tessa Praun

Du föddes i Taegu, Sydkorea, i slutet av 50-talet. Kan du beskriva din hemstad och din uppväxtmiljö?

Taegu är Koreas tredje största stad, den är känd för sin textilindustri och även för sitt framstående politiska inflytande samt har ett rykte om sig att lägga stor vikt på utbildning. Jag föddes i Taegu, men från 8-årsåldern bodde jag i många olika städer och byar. Våra kvarter i Taegu låg nära de amerikanska militärbaserna. Jag var omgiven av en kulturellt heterogen miljö där jag kunde iaktta amerikanska soldater och utlänningar. Det var ett genomsnittligt koreanskt medelklassområde i ett homogent land, under en tid när det inte fanns något civilt samspel eller utbyte mellan Korea och utlandet. Jag har alltid varit nyfiken på andra länder och deras folk. Min far arbetade som militär, vilket innebar att han bytte arbetsplats vartannat år, så vi brukade flytta mellan byarna nära DMZ (Demilitariserade zonen) tills jag började på college. Men vi hade också ett andra hem i Seoul från det att jag var 15 år.

För mig utgör denna ständiga förflyttning från by till by ett levande visuellt minne, och det liv jag levde i dessa speciella områden finns kvar inom mig, mer än tiden i min hemstad.

Trivdes du med den sortens liv, att flytta runt från by till by?

Jag har alltid varit nyfiken på andra platser och människor, så det störde mig inte så mycket och jag tror att jag anpassade mig till det, förutom att jag var tvungen att lämna mina vänner, vilket jag också vande mig vid. Det var ungefär som min drömresa. Men på varje plats kände jag mig alltid främmande.

Håller du fortfarande kontakten med dina vänner från de åren?

Nej. Jag vill inte ha någon bindning till mitt förflutna. Fast de finns i mina verk. (…)