Felix Gonzalez-Torres

Utställningskatalog nummer 10
Antal sidor: 32, svart/vit, illustrerad
Bandtyp: häftad

Språk: svenska och engelska
År: 1992
Utgivare: Magasin 3 Stockholm Konsthall

Den franske geografen Henri Lefebvre gjorde en gång iakttagelsen att ”det vardagliga” i de moderna industrialiserade samhällena domineras av två slags upprepning: en ”lineär” upprepning, som är förbunden med de förment rationella kommersiella produktionsprocesserna; och en ”cyklisk” upprepning, som dominerar i naturen och omfattar ”dagar och nätter, årstider och skördetider, verksamhet och vila, hunger och mättnad, åtrå och tillfredsställelse, liv och död”. Minimalister som Carl Andre, Donald Judd och Dan Flavin gjorde konst av industriellt tillverkade kommersiella föremål som de ordnade i seriella konfigurationer (i enlighet med Judds bekanta yttrande: ”det ena efter det andra”). På det här sättet skapade de en monumentalkonst som stod fjärran från de estetiska traditioner som hämtats från Europa och som kraftfullt uttryckte de mekaniska, linjära strukturer som enligt Lefebvre ”maskerar och krossar” det organiska livets mer differentierade, cykliska mönster. Felix Gonzalez-Torres – som är minst lika beroende som minimalisterna av kommersiellt tillverkade föremål (t ex klockor, speglar, pussel, elektriska anordningar, pappershögar, godsaker etc) – har inte desto mindre använt dem för att skapa verk som uttrycker den större komplexiteten i vardagslivet så som det levs; i skärningspunkten mellan linjära och cykliska strukturer.

Sedan 1980-talets mitt har Gonzalez-Torres varit inbegripen i en kritisk dialog med såväl minimalismen som med process- och konceptkonsten.

I ”Untitled” (Public Opinion), 1991, ordnade han tusentals individuellt inslagna, identiska svarta lakritsbitar i en fyrkantig, mattliknande skulptural installation. Formellt och konceptuellt erinrade det här verket om de mattor av tegelstenar och metallplåtar som Andre har skapat sedan andra hälften av 1960-talet. Sedan 1989 har Gonzalez-Torres skapat variationer på temat ”högen”, vilken består av ”obegränsade” upplagor av offsettryck. De ställs ut direkt på golvet där de får en låg skulptural volym, och deras frammanande av den allra vanligaste minimalistiska formen – lådan – beror på en additiv, minimalistisk gest.

Men medan minimalisterna använde kommersiellt tillverkade produkter för att betona dessas envetna materialitet har Gonzalez-Torres använt vardagliga föremål på olika sätt som kan omintetgöra ens förståelse av deras kommunikativa potential. ”Untitled” (Public Opinion) är därför mer än en 300 kilo tung matta av individuellt inslagna, svarta lakritsbitar. Genom sitt ofantliga antal och mörka antydan om hot symboliserar den hur farlig den arga, underutbildade och allt annat än ”tysta” majoriteten är. Dess förföriskhet är en parallell till attraktionskraften hos de allmänna opinionsmätningar, vilka i det amerikanska samhället är mindre effektiva som ett sätt att avspegla enighet än att skapa den. (…)