Barry X Ball

INNEHÅLL:

Barry X Ball, essä av Amy Baker Sandback, amerikansk konstkritiker och författare


Utställningskatalog nummer 11
Antal sidor:
28, färg, illustrerad
Bandtyp:
häftad

Språk: svenska och engelska
År: 1993
Utgivare: Magasin 3 Stockholm Konsthall


UTDRAG:

Barry X Ball av Amy Baker Sandback

Att parallellklippa begrepp, nya och gamla, erbjuder obegränsade möjligheter förutsatt att den som utför tolkningsarbetet är tillräckligt uppfinningsrik. I de verk Barry X Ball har gjort på senare tid har en sådan sammansmältning resulterat i ett antal absolut originella föreställningar som bygger på så pass oväntade referenspunkter som 1300-talsideal och 1900-talets högteknologi. I detta försök att överskrida givna gränser har programmerat tänkande tillämpats på heliga emotionella och intuitiva insikter lika nya som morgondagen och lika uråldriga som själva skapelsemysteriet. Det rör sig om ingenting mindre än ett försök att förena så artskilda discipliner som vetenskap och konst och filosofi, intellektuella uppdelningar som – det bör man genast påpeka – är mänskliga produkter och av förhållandevis modernt datum. Inte desto mindre är målet med att skapa denna ordning väsentligen estetiskt. Om detta förefaller invecklat, är det för att det är invecklat, och den därav resulterande logiken/bristen på logik är den spänning som ger kraft åt konstverket.

Konstnärens intresse för konstskapandets religiösa sammanhang och i synnerhet för medeltida ikoner utvecklades på 1970-talet sedan han hade flyttat till New York. Som storstadsbo fick han möjlighet att studera mästerverk i museisamlingar och senare stimulerades hans intresse ytterligare av resor i Italien.

Direktupplevelsen gjorde att han kom att uppfatta dessa konstverk (ofta bestående av målade figurer infogade i massiva guldfält prydda eller förskönade med inskriptioner) som typexempel på en genomarbetad stil och världsbild med en egen uppsättning lärosatser snarare än – vilket var hur de hade beskrivits på universitetet – som ett av många steg nödvändiga för att högrenässansen skulle nå sin konstnärliga kulmen. Skaparna av dessa vördnadsvärda föremål avsåg att de skulle vara både dyrbara och beständiga, att de skulle ha inte bara många färglager utan många betydelselager. För att uppnå detta mål hade man brukat dyrbara material och vad som på den här tiden var komplicerade teknologier med minutiös behärskning av såväl krävande tekniska färdigheter som komplicerade ämnesval. Detta var en mentalitet som konstnären uppfattade som besläktad med hans egen inriktning.

Den traditionella romersk-katolska kyrkans emotionella teater var en annan upptäckt. Uppfostrad som kristen fundamentalist i Kalifornien hade konstnären fått en religiös fostran utan särskilt många riter och traditionella trosföreställningar. Jungfru Marias roll betonades exempelvis inte i den fundamentalistiska läran som strikt höll sig till Ordets rena uppenbarelse i Bibeln som grunden för religiös insikt. (…)