Intervju: Lotta Antonsson

Lotta Antonsson, Monika, 2021. Foto: Jean-Baptiste Béranger.

December 2022

Lotta Antonsson, född 1963 i Varberg, hör till den generation konstnärer som kom att utbilda sig under 1990-talet och vars tidigare arbete var influerat av postmodernistisk och feministisk teori. Antonssons senare arbeten tar sin utgångspunkt i samlat fotografiskt material från 1960- och 1970-talen, som bearbetas, klipps isär och åter fogas samman i kollage. Kvinnokroppen, det motiv som Antonsson ständigt återkommer till, uppstår ofta fragmenterat och sammanlänkat med organiska naturmaterial såsom snäckor, stenar och drivved.

Antonssons verk Monika (2021), visades hösten 2022 och våren 2023 på Magasin III som en del av samlingsutställningen I betraktarens öga. Vår intendent Sofia Ringstedt har pratat med Antonsson om verket i relation till utställningens tematik – betraktande, antingen av sig själv, eller någon annan.


Sofia Ringstedt: Verket Monika är ett fragmenterat kollage av fotografiskt material föreställande 1960-talsikonen Monica Vitti. Vem var Monica Vitti för dig?

Lotta Antonsson: Monica Vitti var ju en exceptionellt mångsidig skådespelerska, både eterisk och cool på samma gång – och hon blev som en slags symbol för integritet – med en sublim och avskalad skådespelarstil. I mina ögon finns det ingen bättre än henne, som kunde gestalta en existentiell tomhet och personer vars förändring sker inuti dem. Hennes sätt och metod, i sitt skådespeleri, fascinerar mig – att med små medel, en lågmäldhet, reducerad till nästan tystnad, kunna uttrycka något stort, existentiellt och vibrerande emotionellt.

SR: Monika, precis som i många av dina verk, får vi som betraktare inte möta den avbildades blick. Vill du berätta någonting om ditt val att täcka för Vittis ögon och tänder?

LA: Jag har ju som sagt ofta använt olika objekt i olika verk, för att täcka över ögon eller mun, ofta snäckor eller ädelstenar och jag ser det som att jag symboliskt skapar ett slags inre rum, på vissa sätt också ett mellanrum eller ett rum mellan bild och betraktare.

I verket Monika är det fluorit-kristaller som ligger över ögon och tänder. Gröna råa stenar som skyddar blicken. Betrakta eller bli betraktad. Betrakta betraktandet. Fluorit har också en spirituell betydelse och mening i olika kulturer, och sägs bland annat vara en sten som öppnar upp intellektet, omvandlar negativ energi samt ökar mottagligheten för kreativitet. Att täcka över ögon med objekt på avlidna personer (snäckor pengar stenar) är också något man gjort i olika kulturer historiskt sett, som en påminnelse om att inte vara rädd för döden. Ett skydd helt enkelt. Mot rädsla.