Untitled #7

Mina målningar har varken objekt eller rymd eller linje eller någonting – inga former. De är ljus, ljushet, om sammansmältning, om formlöshet, att bryta ner formen.   Agnes Martin

Från 1960-talet och framåt ägnade sig Agnes Martin åt en kontemplativ undersökning av rutnätet som motiv i sina målningar. Under fyra decennier fyllde hon stora fyrkantiga dukar med till synes oändliga variationer på raka linjer, i strävan efter att skapa perfektion som hon bara trodde existerade i tanken. Hon bröt sig loss från traditionella kompositionstekniker som var utformade för att styra ögat och föredrog kompositioner med obestämbart djup och otydlig riktning. Agnes Martin såg sig som en abstrakt expressionist, inspirerad av meta-fysiska begrepp hämtade från intellektuella traditioner såsom taoism och zenbuddhism.

Untitled #7 är den sista i en serie dukar numrerade i följd från 1991. I denna målning har Agnes Martin utelämnat alla vertikala linjer och låtit breda horisontella band av grå färg och tunna blyertslinjer flyta över ytan och sträcka sig utanför dukens kanter. Kompositionen omfattar betraktarens synfält framför duken, som Agnes Martin själv beskrev som ”en storlek att kliva in i”.

Mina verk handlar om känslor, inte personliga känslor utan abstrakta känslor. Det handlar om dessa odefinierbara och sublima ögonblick av lycka som vi alla kan uppleva.   Agnes Martin

Bronwyn Griffith, intendent (forskning samlingen)/chefsregistrator, september 2012