Mary’s Cherries

Fabrikens produktionslinje i Mary’s Cherries består av en struktur med tre små rum placerade ovanpå varandra. I varje utrymme finns en kvinnlig arbetare som står i förbindelse med de andra två genom ett primitivt system av hål och rör. Kvinnorna är klädda i snabbmatsrestaurangernas färgglada arbetsuniformer, med sina namn Mary, Barbara och Rose karakteristiskt broderade och påsydda. Tillsammans tillverkar de maraschinokörsbär på det mest häpnadsväckande sätt. Marys snabbväxande röda naglar är en av huvudingredienserna. Under tiden de klipps av, krossas, rullas och passerar mellan kvinnorna ner genom de tre våningarna förvandlas de gradvis till blanka och ätbara cocktailkörsbär.

Kvinnorna är noggrant sminkade och stundvis samlade, samtidigt som de formligen sprängs av undertryckt sensualitet. Ibland verkar de målmedvetna och fulla av energi, ibland uttråkade och bortkopplade. Det finns ett tydligt intresse för det billiga och kitschiga här; kameran uppehåller sig vid varje textur och färg, den dröjer vid kvinnornas kroppar som fysiska enheter som upptar ett sensuellt laddat rum inom produktionsstrukturen. Arbetets värde görs till något komplext medan det mänskliga inslaget blir både mer absurt och mer ”verkligt”. Atmosfären i denna produktionslinje är inte främmande, utan intim och igenkännbar, eftersom den mänskliga aspekten av produktionsstrukturer som sådana blir mycket mer betydelsefull än den tillverkade produkten.

Tessa Praun, intendent, januari 2013