Fried Sweat

Ljudet av indisk musik – sarangi och trummor – och människostönanden, lockar oss mot ett titthål i väggen. Där bakom visas lite i halvsmyg verket Fried Sweat i en surrealistisk, kalejdoskopisk scen. I ett mattbelagt rum som påminner om en orientalisk salong har en drömlik grupp udda karaktärer samlats för att utföra olika till synes betydelsefulla ”handlingar”: en kroppsbyggare spänner sina muskler, vilket får hans svett att droppa ner i en stekpanna och snabbt dunsta; en ormmänniska böjer sig i en omöjlig position bara för att implodera i ett moln av vitt damm; och en knäböjande man klyver samtidigt två träplankor med sina bara händer.

Uppträdandena som vi ser genom titthålet kan tyckas höra hemma på en sorts dåtidens ”freakshow” och bland marknadsplatsernas attraktioner, där publiken drogs till sensationella förmågor och fysiska attribut hos den objektifierade ”andre”. Men här, trots det bisarra arrangemanget, är maktförhållandet mellan betraktaren och den betraktade inte lika komplicerat. Under tiden som scenariot utvecklas påminner det om en ritual där karaktärerna börjar generera någon sorts efemär energi som utsöndras direkt från deras kroppar, för att resultera i något okänt men ändå betydelsefullt syfte bortom vår fattningsförmåga. Karaktärerna tycks dela en hemlighet som vi åskådare är utestängda från.

Tessa Praun, intendent, januari 2013